Hej hej från kaoset!

Varför utsätter man sig för att flytta egentligen, varför inte bara slå sig till ro nått fint hus vid en sjö och sedan aldrig mera jaga banankartonger och tvätta fläktfilter och skura insidan av kökslådor etc etc...

Jag börjar känna mig lite småstressad, har skjutit upp den här packningsproceduren in i det sista... flyttlasset går vid lunchtid på lördag och fredagskvällen är helt vikt å kopiöst partande eftersom det är min sista kväll i Uppsala på mkt länge. Detta betyder att jag måste packa klart allt idag! Fy.... me don't like...

Jag vet att många säkert känner igen sig, men när jag tänker på hur många gånger jag har flyttat de senaste tio åren av mitt liv blir jag nästan galen. Stackars min familj som måste hjälpa till och kånka runt på mina möbler land och rike runt....

Sofias flyttkarriär:
Februari 1999: Jag flyttar hemifrån till Strängnäs för att gå på gymnasiet
Oktober 1999: Jag flyttar till ny lägenhet i Strängnäs
Augusti 2001: Jag flyttar till Göteborg
Januari 2003: Jag flyttar till Uppsala
Augusti 2003: Jag flyttar till nytt korridorsrum i Uppsala
November 2003: Jag flyttar till ny lägenhet i Uppsala
Januari 2005: Jag flyttar till Australien
Januari 2006: Jag flyttar tillbaka till Uppsala
Augusti 2006: Jag flyttar till Bryssel

Lägger man till alla hemflyttningar varje sommar och alla mellanlandningar i Eskilstuna mellan typ samtliga flyttar så blir det en kopiös mängd flyttar. Undrar om jag någonsin kommer slå mig till ro? Jag är nog en rotlös och flyktig människa... :(