När jag kom hem från träningen stod en granne och pratade med två unga kvinnor... Jag hörde att kvinnorna frågade om hon trodde på Gud etc. Shit, its Jehovas in da house! Häromdan ringde det på min dörr, men jag var så sunkig så jag orkade inte öppna dörren, det är ändå aldrig nån som kommer hit och hälsar på oanmäld, tänkte att det antagligen var nån granne som glömt passerkortet bara och då kunde ju nån annan mindre sunkig granne öppna dörren åt denne, men det var ju antagligen Jehovas då med. Dem har antagligen tagit där här huset i anspråk och kommer inte ge sig förrän vi alla blivit frälsta.

Jag kanske borde sätta upp en lapp vid ringklockan om att jag är ett hopplöst fall och att dem inte bör göra sig besväret... Fast å andra sidan kanske dem ser mig som en saftigare utmaning då, och ligger på värre än vanligt, typ som när man spelar svårflörtad på krogen... Om man säger att man tillhör en annan religion så kanske det funkar på samma sätt som att säga till en påstridig karl att man är lesbisk, dem skulle göra allt som stod i deras makt för att vända tillbaka en på "rätt" spår...

Dessutom är dem är ju ofta så slipade, de där Jehovas, har svar på allt. Jag kommer ihåg en gång när jag var liten, jag var ensam hemma när Jehovas ringde på dörren. Det var en jättesnäll tant som frågade mig, jag kanske var 9-10 år, om jag inte skulle tycka att det var bra om alla sjukdomar och alla krig försvann från jorden? Vafan svarar man på det liksom? Sen så fick jag två exemplar av Vakttornet som jag lovade att läsa noggrannt.

Nä, Jehovas har nog inte så mycket att hämta här...