Jag har inte lidit mer än nödvändigt av att växa upp som ett skilsmässobarn. Vid familjehögtider som nu exempelvis påsken blir man dock smärtsamt påmind om de negativa aspekterna av att ha en utspridd familj. Detta ständiga väskpackande och åkande fram och tillbaka, hit och dit, jag blir tokig!! Jag tycker om att åka hem till hembygden då och då, men just nu så kräks jag lite på det.

När jag blir stor ska jag köpa ett stort fint hus och dit ska varenda människa och långväga släkting ska få pallra sig så fort det vankas julfireri, påsk eller vad det än må vara... Jag har fått nog.

Glad påsk!