ObaManiac
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, fredagar lämpar sig inte för fest. Inte för min del i varje fall. På fredagar är man trött och sliten och behöver ta igen sig efter arbetsveckan. Av den anledningen har jag redan, klockan har knappt slagit 18.00, iklätt mig pyjamas och barrikaderat mig i soffan redo att studera TV-tablån efter äventyr för kvällen!
Ikväll blir det dock mer spännande än så, jag slog nämligen till på Barack Obamas memoarer "Min far hade en dröm", som ju har fått så bra kritik, när jag nyss var i mataffären och handlade. Nu är det min tur att läsa och förvandlas till en "Obamaniac" jag också!
Vilken kväll jag har framför mig! =)
För att inte helt låta mig förvandlas till bokmal/hemmanörd är lördagskvällen tillägnad glamoröst champagne- och cocktaildrickande med mina tjejkompisar. Därefter klackarna i taket nere på stan någonstans, om allt går planenligt. Men först så väntar som sagt Barack. Jag får kanske anledning att återkomma med en recension!
Lina i Kina
Långt bort i Kinaland däremot, där ritas och byggs det minsann fortfarande.
Sagt och gjort. Innan man visste ordet av så satt modiga Lina på planet till Shanghai och nu har hon ett nytt arkitektjobb där borta. Inte illa va!? Jag är väldigt stolt över Lina, så handlingskraftig!!
Här kan du följa Linas äventyr i Kina. Go Lina, go Lina!! Snart vill jag komma och hälsa på!
Linas nya hoods
Tisdag = Didag ??
Som brukligt är på tisdagskvällarna för min del så träffades även ikväll jag och tre av mina bästa barndomsvänner, Jenny, Anna och Sofia för middag och Desperate Housewives. Reglerna för dessa tillställningar är enkla, vi roterar värdskapet, kl.18.30 ska maten stå på bordet och jag ansvarar för att ta med mig boxen med Desperate Housewives. Det är faktiskt ett fantastiskt koncept, att tre tisdagar av fyra gå rakt från jobbet till dukat bord med hemlagad mat!!
Dagens träff var ganska lik de flesta andra tisdagsträffarna, Sofia bjöd exempelvis på mandelkyckling och ugnsbakade grönsaker, fantastiskt gott! Eftersom vi vid förra tisdagens träff sett klart på Säsong 3 av DH och jag ännu inte köpt boxen med säsong 4 var vi dock förpassade till att följa kvällens tv-utbud istället.
Till en början bådade det hela mycket gott med ett gammalt avsnitt av Sex and the City på trean, följt av Top Model. Därefter gick det utför kan man säga, vi fastnade nämligen för kanal 5:s "Other peoples milk" eller på svenska "Bröstmjölk till salu", en helt grotesk dokumentär om amning i alla dess former. Tuttar bets och slets i kors och tvärs, ungar ammades av grannar och främlingar om vart annat, barn diade så gott som tills de kunde cykla, om inte ännu längre. Priset togs nästan av en kvinna som "tandem-ammade" sina femåringar. Barnen hängde då en i varje tutte och sörplade. Jag, som föreställt mig att amning är något fint och harmoniskt, blev helt förskräckt av denna brutalitet och djuriskhet!
Det här var säkert ett känsligt ämne men jag var tvungen att skriva av mig lite innan jag går och lägger mig så att jag inte ska få mardrömmar och får upp typ såna här bilder i huvudet...
One thing is for sure, innan nästa tisdag är det jag som pallrar iväg till Åhléns och inhandlar en ny DH-box!!
På inköpslistan...
Förgiftad
Enligt vad jag läst mig till under dagen så ska förhoppningsvis det hela gå över på ett dygn och det borde vara snart. Dagen har således spenderats hemma i sängen och med en mycket hög nivå av självömkan. Det är verkligen trist att vara sjuk, jag var så uttråkad att till och med eftermiddagsgudstjänsten på SVT 2 följdes med stort intresse. Idag var temat hur Jesus inger tro, mycket passande just denna dag för min del.
Ny stajl
Back to reality
Man hade knappt hunnit återhämta sig från Pragresan förrän klockan ringde på lördagsmorgonen och en pigg liten fyraåring stod utanför dörren med höga förväntningar om en heldag med sin moster. Samuel hade så roligt förra helgen att han passade på att bums boka in en ny mosterdag på en gång (i själva verket försäkte han boka in både lördag och söndag den här helgen, men någonstans måste man ju dra gränsen...).
Nåväl, det blev återigen ett besök på Junibacken på Djurgården. Nya årskort inhandlades, så jag misstänker att det inte var sista gången heller. 
En glad gosse, och en lite småtrött moster
Middag på slottet
Det var första gången i mitt liv som jag serverades mat under sån där tjusig silverkupa. Jag gillade det, ska nog införskaffa ett par silverkupor för hemmabruk, s.k. vardagslyx.
Efterrätten var inte så tokig den heller...
Prague calling
Det måste bli en tur tillbaka hit, men det får allt bli när det blir lite varmare det. Just nu är det verkligen vargavinter här i Centraleuropa, kallare och mer snö än hemma. Igårkväll stod det studiebesök i en katedral på programmet och därinne var det verkligen minusgrader, inte kul där man spatserade runt i nylonstrumpor och pumps, praktiskt taget en nära döden-upplevelse. Efter katedralsäventyret vankades dock fancy middag på slottet och man kunde tina upp lite. Det verkar faktiskt som att ryssarna släppt på gasen igen för inomhus är det varmt, något som jag uppskattar mycket. Jag var väldigt orolig över detta innan vi åkte. Mina medtagna alpacka-raggisar har ännu inte behövt tas fram, tack för det Medvedev!
Fullt ös
Sofie ska ha en extra eloge som dagens hjälte då hon fick vara Samuels häst och galoppera runt i centrala huvudstaden med gossebarnet skrattandes och skrikandes på ryggen! =)
Nyårsafton
Här kommer lite fler bilder från de gångna veckorna. Denna gång med fokus på nyårsaftonen, en nyårsafton som blev fabulous. Flera av mina allra bästa vänner samlade, mycket lek och sång och skumpa, och som lök på laxen: Vid tolvslaget begav vi oss alla av tillsammans för att lyssna till Eskilstunas stolthet Yvonne Ryding som läste "Nyårsklockan" och för att bevittna Eskilstuna Kommuns fantastiska nyårsfyrverkeri. Frågan är om det kan bli bättre än så, jag tror nästan inte det.
Nåväl, lite bilder från kvällen:
Fint dukat med guldtema
Festligheterna inleddes med charader för att alla gäster skulle komma i stämning
God mat och en massa sång. Till förrätt åt vi Västerbottenpaj, sedan vankades oxfilé med chevréostsallad, kantarellsås och hasselbackspotatis. Efter det smällde vi i oss cheesecake med vit choklad och hallon... Mums!
Ola och Lina hade förberett en nyårskrönika på rim... 
Fula Bettan var ett uppskattat inslag under middagen... =)
Sedan togs det paus för ännu mer lekar. Pojkarna fick ställa upp och tävla i klassikern "Jucka Korven", försten som juckar upp korven i full sving och fångar den med munnen vinner!
Sofie, jag och Lina tävlade för vår del i sockerbitsupprullning. En sockerbit fäst i en sytråd ska rullas upp med tungan, det var oerhört klurigt. Lina vann, Sofie och jag kom på delad sistaplats.
Sedan bar det som sagt var ner på stan för Yvonne och fyrverkeri. Sedan var 2009 igång!
Det var den nyårsaftonen det, mycket lyckad. Om man tänker sig att nyårsaftonen sätter standarden för året som komma skall, då är jag säker på att 2009 kommer att bli ett helt fantastiskt år! =)
Antiklimax
Gårdagens inplanerade spelkväll bjöd dock på en liten överraskning, dock inte av det trevligare slaget... Jag var helt på G för spelkväll och en kär vän skulle som grädde på moset bjuda på hemlagad middag. Det hela hade i planeringsstadiet mysighetsfaktor 100. På väg in till ovan nämnda vän, jag hann inte mer än in i trapphuset, så ringer dock mobilen "Vänd om! Jag har kräksjukan!!", det var bara å vända på klacken och vinka medlidande upp i fönstret, på tillräckligt avstånd för att undvika smittan.
Så kan det gå. Den där kräksjukan verkar inte vara å leka med. Det fick bli en Lets dance kväll med övriga spelkvällsdeltagare som inte heller vågade sig in...
Bildbevis
Pics
Min käraste mor har skickat mig min kvarglömda kamera, så nu kan jag bjussa på den tidigare utlovade bildkavalkaden från julledigheten. Vi börjar med självaste julen.
Julen spenderades som brukligt är hemma i Eskilstuna, ett Eskilstuna som visade sig från sin allra bästa sida och gnistrade vackert i vinterskrud. Dagen innan julafton samlades vi hemma hos pappa för den obligatoriska skinktillagningen och köttbullerullningen.
Bror David matchar tatoos med ett tjusigt blommigt förkläde som jag personligen tillverkade på syslöjden i femman.
Det är komplicerat att smeta på senapsblandningen, tremannasamarbete är en grundförutsättning
På julaftonsmorgonen föll snön och det blev vitt och juligt. Jag och storebror poserar på altanen.
Pappa och jag poserar framför brasan, julstämning på högsta nivå
Farmor och faster i spänd förväntan inför Kalle Anka
På kvällen for vi in till stan för fortsatt julfirande med brors flickväns familj, det vankades fulklappsspel, väldigt skoj!!
På juldagen tog pappa och jag oss en stärkande promenad.
Det var en bra jul det, om jag får säga det själv. En massa fabulösa julklappar fick jag också, men dom fastnade dessvärre inte på bild.
Stay tuned så bjuder jag inom kort på ännu mera bildkavalkad, från den underbara nyårsaftonen bland annat! =)
Roomie
För övrigt så känns det ju redan som om julledigheten är ett minne blott. Kan inte ens dra mig till minnes vad jag egentligen fyllde de där 18 dygnen med... Proppade i mig julmat och stickade en halsduk, det var kanske pretty much it? Nåväl, skönt var det i varje fall.
Groomad och redo
Ett annat kännetecken på att man varit ledig så det räcker är annars den där känslan av nystart som kan sprida sig i kroppen. Den känslan har jag nu: Garderoben är fylld med en massa nya kläder, lämpliga att bära på arbetet och jag har inhandlat en ny fin rosa kalender med vackra blanka blad redo att fyllas med noteringar om möten, tjänsteresor och deadlines. Jag har dessutom ägnat kvällen åt allmän grooming med ansiktsmask och hårinpackning och med att lacka naglar, på såväl fingrar som tår (tårna är dock inget som vanligtvis exponeras i min tjänst, men ändå, det är känslan som man vill åt). Jag har dessutom tillagat tre hälsosamma matlådor för resten av veckan. Jag är redo helt enkelt. Och det känns fabulous!
Back in Business
Så var man tillbaka i verkligheten igen efter ett par fantastiska veckor av jul och nyårsfiranden. Lagom som jag tänkte sätta mig här och bjuda på en fantastisk bildkavalkad från dessa veckor upptäckte jag att jag måste ha glömt kameran hemma hos pappa, så det får skjutas på framtiden.
Well, jag är alive and kicking och ganska så laddad inför att gå tillbaka till jobbet på onsdag, om det inte vore för näsan som bara rinner och snörvlar, men jag antar att det hör vintern till. Ikväll så vankas det i vilket fall som helst firande av trettondagsaftonen tillsammans med mina flickor, jag tror att det vankas tacos, smaskens!