Det här har utvecklats till en av de lugnaste helgerna på länge och det känns faktiskt ganska underbart om jag ska vara ärlig. Det är nästan samma sak varje år så här i januarimörkret, att man barikaderar sig i hemmets lugna vrå. och låter sin fritid upptas till allra största del av diverse spelkvällar, myskvällar, fikaträffar och sovmornar. Det är ganska trevligt.

Gårdagens inplanerade spelkväll bjöd dock på en liten överraskning, dock inte av det trevligare slaget... Jag var helt på G för spelkväll och en kär vän skulle som grädde på moset bjuda på hemlagad middag. Det hela hade i planeringsstadiet mysighetsfaktor 100. På väg in till ovan nämnda vän, jag hann inte mer än in i trapphuset, så ringer dock mobilen "Vänd om! Jag har kräksjukan!!", det var bara å vända på klacken och vinka medlidande upp i fönstret, på tillräckligt avstånd för att undvika smittan.

Så kan det gå. Den där kräksjukan verkar inte vara å leka med. Det fick bli en Lets dance kväll med övriga spelkvällsdeltagare som inte heller vågade sig in...