En annan rolig sak som jag passade på att göra när jag var hemma i Stockholm var att åka till Samuels dagis och hälsa på. Han har tjatat om det det senaste året och i fredags, på hans absolut sista dagisdag (i höst börjar han på förskolan, stora killen) så fick jag arslet ur vagnen och kom iväg. Jag gjorde mig själv, och Samuel förstås, mycket poppis när vi bjöd de 23 dagisbarnskollegorna på lyxig fruktsallad.

Samuel berättade att han hade väntat på mig hela dagen, och att han hade blundat och räknat till tio och hoppats att jag skulle vara där när han öppnade ögonen. Mitt hjärta blöder, det var det finaste någon någonsin sagt till mig. Den kvinna som en dag vinner den unge mannens hjärta kommer kunna skatta sig mycket lycklig, och jag är rädd att många unga flickor kommer drunkna olyckligt i hans bruna ögon dessförinnan.


Lillebror Simon (som ser något mer skeptisk ut) och storebror Samuel.