Jag har fått hem min beställning från LCHF-butiken. Och en helt ny värld har öppnat upp sig. Med lite mandelmjöl, sukrin, pofiber och fiberhusk verkar man kunna tillaga i princip vad som helst, i stort sett kolhydratfritt.

Jag firade detta med att laga LCHF-pannkakor, och det blev fantastiskt gott! Det kändes lite fuskigt att kunna sitta och äta världens smarrigaste pannkakor, med hallon och vispgrädde, som "bantningsmat". Det är ju helt otroligt, inte konstigt att många människor blir LCHF-frälsta.

Här kommer receptet:

- 2 ägg
- 2 dl vispgrädde
- 1 msk fiberhusk
- 1 dl vatten

Ingredienserna blandas samman. Låt sedan smeten stå i fem minuter så att fiberhusket får svälla. Sedan är det bara å steka som vanliga pannkakor. Smeten är lite tjockare och behöver plattas ut lite i pannan. De blir lite tjockare än vanliga tunnpannkakor, lite som ett mellanting mellan vanliga pankisar och amerikanska.

Serveras med LCHF-vänliga tillbehör, i mitt fall osockrade hallon som jag värmt i kastrull och vispgrädde!


Smarrigt!

Att äta ute på lokal är piece of cake när man äter LCHF (undantaget möjligtvis vissa pastarestauranger med begränsat alternativt utbud). Det mesta på menyn, vare sig det gäller fisk, vegetariskt eller kött brukar fungera superbrabra så länge man byter ut den kolhydratrika sidorätten mot ett "godkänt alternativ", sallad istället för ris, wokade grönsaker istället för pommes etc. Dessutom så brukar det finnas bra utbud av feta såser att beställa till! Perfekt.

Jag var ju lite orolig inför gårdagens AW-besök och misstänkte att det skulle bli lite problematiskt och att jag skulle få sitta där med kurrande mage och lida när alla andra vräkte i sig "ungkarlsmiddag" (klyftpotatis med bearnaisesås). Så fel jag hade! Genom att bara vara lite kreativ med menyn så lyckades jag beställa in en liten, mättande och prisvärd anrättning. Smörstekta champinjoner (som vanligtvis serverades med vitlöksbröd) fick jag med tsatsiki, jättegott!

Allt eftersom LCHF får genomslag och alltfler väljer bort kolhydrater verkar restaurangerna bli alltmer flexibla och villiga att justera om lite i anrättningarna så att det ska passa, ingen verkar tycka att det är konstiga förfrågningar längre, vilket är jättebra! Jag har tom fått indiska restauranger att ge mig sallad iställer för ris till min chicken korma (dock med ett höjt ögonbryn till svar, men sånt får man ta...)!

För det mesta så går livet med LCHF som en dans, det är exempelvis inga problem att äta ute på restaurang och det finns LC-alternativ till det mesta som man kan tänkas vara sugen på. Ibland är dock mer av en utmaning av följa sin tänka kostplan. En sådan utmaning utsätter jag mig för ikväll då det vankas AW med gamla kollegor.

AW handlar ju ofta om att ta "en öl" (eller fler...) och öl är ju verkligen bannlyst inom LCHF då det är att jämföra med flytande bröd, ett big no no! Det klassiska alternativet (som ju också funkar med LCHF) är ett glas vin, men ett ännu bättre alternativ tycker jag är "en dagens", dvs. vitt vin med mineralvatten, gärna tillsammans med några isbitar och en limeskiva. Fräscht och gott och mer som en öl i alkoholhalt.

En annan utmaning när det vankas AW är ju det här med tilltugg och mat. Går man direkt från jobbet så är man ju oftast lite småsugen på något och det är inte alltid utbudet på AW-ställen är så LCHF-anpassat, jordnötter är oftast det minst dåliga alternativet som står till buds, men akta er för chilinötterna, paneringen runt nöten består där av massor av kolhydrater!

Det är roligt att exprimentera fram lite nya recept. Det får en också att inse vilka stora variationsmöjligheter det finns inom LCHF, och vad mycket gott som är "tillåten bantarmat", helt fabulous. Ikväll blev det en egen komponerad tacogratäng, mycket gott! Ett glas rödvin på det och man är hemma.



Till denna anrättning använde jag mig av:

500 g köttfärs
1 stor röd paprika
1 gul lök
1/3 burk jalapeños
1 paket tacokrydda
300 g riven herrgårdsost
Smör till stekning

Bryn köttfärsen och blanda i tacokryddan. Låt puttra tills all överflödig vätska försvunnit. Häll upp i ugnsfast form och stö över hackad paprika, lök och jalapeños. Ha på ost tills du skäms. Och sedan lite till. Gratinera i ugnen, 225 grader i ca 15 minuter. Voila! Klart för servering, jag serverade med guacamole, det rekommenderas!

Tidsåtgång: Ca 30 min.

En tragisk, men utbredd myt är att man ska kunna träna sig smal. Det kanske funkar för några få, de naturligt slanka och högförbrännande, eller elitidrottare, men för folk i allmänhet ska det mycket till för att man ska kunna träna bort överflödigt fläsk. Det kanske kan hjälpa till på vägen, men det är till syvende och sidst kosten som avgör storleken och vikten, that's for sure. Det är samma sak som att försöka träna till sig rutor på magen... Alltså, magmusklerna finns ju redan där under någonstans, det gäller bara att bränna bort det "skyddande" fettlagret så att rutorna syns.

Detta är ett ständigt diskussionsämne som många av mina bekanta vägrar inse. Men faktum är att jag aldrig har varit så stor (och det var inte bara muskler, det kan jag garantera!) som när jag tränat mycket och samtidigt ätit mycket kolhydrater, exempelvis i form av bröd och pasta.

Detta är min utgångspunkt. Att det liksom är parallella spår. Att kosten påverkar storleken. Och att träningen påverkar formen (liksom konditionen och det allmänna välbefinnandet). Och bara de anledningarna är ju högst tillräckliga för att det ska vara värt att pallra sig till gymmet några gånger i veckan. Men man ska inte blanda ihop det med viktnedgången.

Det senaste året har jag tränat i snitt tre gånger i veckan, en lagom nivå som funkar ihop med mitt liv. I år ska jag så småningom öka på konditionsnivån, målsättningen är att klara av minst två millopp i sommar, midnattsloppet och tjejmilen och så kanske tjejlidingöloppet! Men som sagt, detta är av helt andra anledningar än viktminskning, man blir frisk, glad och snygg av att träna!


En glad Sofia som i september sprang sitt första millopp, Tjejmilen. Såklart det måste firas! 2011 blir det fler lopp, och bättre tider!