Min hemstad Eskilstuna befinner sig i chock. En chock som kanske kan vara lite svår att förstå om man befinner sig på utsidan. Det är nämligen som så att stadens favoritkinesrestaurang Ming Palace har blivit nedbränd. Sorgligt men sant.

Nu vill jag inte på något vis förta den sorg och den upprördhet som med anledning av detta flödar hemma i Tuna, exempelvis kan nämnas att Facebookgruppen "Stötta Ming Palace i Eskilstuna" på ett drygt dygn fått över 700 medlemmar där minnen från kinestrestaurangen vemodigt utbyts (se nedan).

Jag måste bara uttrycka min fascination över detta fenomen... Jag menar, jag har själv ätit på Ming många gånger (Kyckling med Cashewnötter är favoriten, men även fyra små rätter har slunkit ner ett par gånger, för att inte tala om den friterade glassen, yummie!) och jag tycker verkligen att det var en trevlig restaurang. Ming Palace var den första kinesrestaurangen i Eskilstuna  och under det glada åttiotalet det enda haket som erbjöd en orientalisk touch på lördagskvällarna...  Men allvarligt, när jag läste i Eskilstunakuriren att en Karaokekväll nu skulle organiseras under temat "Fundraise for Ming - Pay to sing"  kändes det lite som att "Nu räcker det kanske?!"

Samtidigt är det ju ganska fint att en ortsbefolkning kan förenas så här, lite synd dock att den fjortonåriga flicka som samma kväll kastades ut från ett fönster på andra våningen av sina föräldrar och nu svävar mellan liv och död inte väcker lika starka känslor bara... Kanske värt att starta en Facebookgrupp till?

Här kan du läsa mer om förödelsen på Ming Palace.

Några utdrag ur de känslosamma inläggen på Facebook:

"På Ming åt jag min första sötsura sås... Det var livsomvälvande och en bjärt kontrast mot den husmanskost jag var van vid..."

"Vilken chock! Eskilstuna är i sorg"

"Hörde nån på gymmen nämna branden igår... Trodde inte det var sant förrän jag läste i Kuriren idag. Sånt här skit ska inte hända trevliga människor!"

"Hur ska man nu överleva?


Ett utbränt Ming Palace