Klart man ljuger, anställningsintervjuer är inte något forum för sanning annat än i friserad form. Lycka till!

Jag är ju själv i den sitsen om några timmar... Jag har inte riktigt bestämt mig, men tänker definivt inte köra den där "jag ställer för höga krav på mig själv" eller "jag tenderar att arbeta lite föör mkt"... Jag tänkte inleda med nåt neutralt typ "jag har oordning på mitt skrivbord/kontor, vilket inte är så vackert för en yttre betraktare, men jag har aldrig tappat bort något, jag hittar i mitt eget kaos" (vilket iofs är sant)... Sen någon personlig egenskap som kan vändas, jag ska tänka ut nåt nytt på tunnelbanan imorgon i ottan..

Man får aldrig tala sanning på en anställningsintervju, då är man körd!

Hmm jag förstår, Jag har fått den ett antal gånger själv och jag brukar tänka som så att dom ska kunna läsa in nåt positivt i dom negativa sidorna också - så jag brukar säga otålig - vilket ju är bra också för då får man saker gjorda. Babblig - hur kul är det med en helt tyst person och ... kommer inte på den tredje...har nog förträngt den...

Tillägg: Det är inte helt fel att för att beskriva sig själv inleda meningen med "Andra brukar beskriva mig som..." eller dylikt. Det bästa är att då ljuger man ju rent tekniskt inte :-)

Sedan kan man fråga sig varför dom ställer frågan, om svaret egentligen har stor betydelse (kan användas för att undersöka hur väl förberedd man är t.ex.) eller om det är just att man kan svara något som är viktigt.

Själv sa jag förutom någon sådan gammal goding att jag är morgontrött och en obotlig tidsoptimist, osäker på om man kan vända det till något positivt, däremot tyder det antagligen på lite självinsikt och ärlighet. Jobbet fick jag iaf.

Åh, vad många goda råd. FYI så kom den hypotetiska frågan inte ens upp på den hypotetiska intervjun! :)