Jag har funderat ganska mycket om det där med självkänsla på sistone. På vägen hem idag sprang jag in på Åhléns och köpte Mia Törnbloms "Självkänsla Nu".

Well, inte blev jag mycket klokare av det. Jag kan verkligen inte analysera mig själv och det gör mig tokig. Jag tror att jag antingen har väldigt god självkänsla. Eller helt tvärtom. Inte något mittemellan.

Varför jag skulle ha god självkänsla:
- Vågar alltid stå för min åsikt
- Lever i nuet och har en positiv inställning till livet
- Har inga direkta prestationskrav på mig själv, det går ofta bra ändå
- Är totalt prestigelös
- Har stor självdistans och känner inget behov av att vara perfekt. Jag är älskvärd ändå. Och jag älskar många människor i gengäld.

Samtidigt kan jag bli lätt nedbruten om jag får kritik eller om någon jag tycker om blir besviken på mig. Och så har jag nog ett bekräftelsebehov. Ibland tror jag dessutom på allvar att min liv skulle förändras i grunden till det bättre om jag gick ner fem kilo över mage och lår...

Som sagt var. Jag får NOG sluta analysera mig själv.

En bra sak med boken är att den förklarar ganska mycket beträffande andra människors beteenden. Tror att mycket, kanske det mesta, kan förklaras med dålig självkänsla. Särskilt tydligt är det när man träffar på medmänniskor som är prestationsfokuserade och bekräftelsesökande och som försöker trycka en eller sätta en på plats på olika sätt. I wont let them get me any more! 

Självförtroende ska förresten inte blandas ihop med självkänsla, det har Mia Törnblom lärt mig ikväll... Men, var kommer självsäkerheten in i bilden, undrar jag? Det kanske är sådan jag har?