Hann med en liten visit till Uppsala igår, var tvungen att hämta en massa saker som jag inte fick med mig hit för några veckor sedan. Det kändes skönt att kunna byta linser igen och få hit datorn så att man kan byta lite låtar på mp3 spelaren... Börjar fakttiskt störa mig lite smått på mitt eviga flyttande och flängande... Mitt liv de senaste 8 åren har verkligen utspelat sig i en kappsäck, det har varit flyttar hitan och ditan minst varje år, och därutöver "hemflyttar" varje sommar och vinter...

Jag har funderat en del över det där med mitt flängande, även om jag tycker att det är jobbigt och störigt ibland så kan jag faktiskt inte tänka mig nått annat sätt att leva riktigt... inte ännu i varje fall! Jag är nog en rast- och rotlös människa. Jag måste få luftombyte och livsombyte då och då. Min största skräck, efter råttor, är:

* Samboförhållanden
* Fast anställning
* Bostadsrätter

Allt sånt som kräver att man stannar upp och låser sig i en speciell livssituation liksom.... sådant skrämmer mig mer än något annat här i världen. Det finns säkerligen psykologiska förklaringar bakom sånt här, vet dock inte säkert. Kanske misslyckad potträning? Eller så är det bara någonslags emotionell lathet från min sida, skulle nått jobbigt hända, typ i kärlekslivet eller i vanliga livet så är det ju mycket lättare att bara flytta och börja om sitt liv på annan ort än att ta tag i problemet (enligt min uppfattning i varje fall). Jag kan verkligen inte tänka mig nått värre än att bli deprimerad och nedbruten, då flyttar jag mycket hellre och skaffar mig ett nytt liv... :)

Ehh, det där lät ju sjukt. Måste kanske ta tag i det här, men först så måste jag sticka till jobbet, det är jobbvecka igen....

See you later alligator!