Kritik

Jesus Kristus... vad folk har åsikter om Birgitta Ohlssons beslut att ta jobbet som EU-minister samtidigt som hon är gravid!

Jag har givetvis också en åsikt i frågan, och den är att det pjoskas ofantligt mycket med barn i det här landet, modern och barnet ska helst vara oseparerade det första levnadsåret, stackars det barnet som hämtas sist på dagis, och alltid en extra vabdag första feberfria dagen... Jag kräks!

Jag är alldeles övertygad om att Birgitta och barnets fader är fullt kapabla att hantera situationen och ge sin bebis en alldeles ypperlig start på livet. Oavsett om det är mamman eller pappan som tar det större ansvaret den första tiden. Och även om inte hela familjen isolerar sig som i en kokong de första fyra levnadsmånaderna.

Jag är också övertygad om att barn kan utvecklas till fullt friska och känslomässigt sunda individer även om dom hämtas upp och utfodras av en barnflicka/barnpojke eller en släkting några dagar i veckan, ända fram till 18-årsdagen om det skulle vara så.



Shame

Jag skrev ju tidigare om den tjeckiska utsmyckningen av Justus Lipsius, ministerrådets byggnad i Bryssel. Well, nu var det ju härom veckan Sveriges tur att ta över stafettpinnen och ordförandeskapet och därmed också ansvaret för utsmyckningen av denna byggnad. Förväntningarna var höga, vad skulle det svenska institutet och statens konstråd kontra med??

Well... man valde att kontra med trasmattor, stubbar och gungstolar. Så otroligt pinsamt. I en megastor lokal som Justus Lipsius entréhall krävs något stort, något som tar plats och som syns. I ett hörn av detta stora utrymme står några stubbar och trästolar, ovanför hängar några lampor i olika färger och på golvet hittar man en trasmatta, yeeha!! Mycket kan säkert sägas om det tjeckiska ordförandeskapet men på det här området slog de oss med hästlängder.

Vår svenska delegation och en inlånad spanjor provsitter utsmyckningen...



Jag poserar vid Sveriges stolthet, stubben, och promotar broschyren över Justitiedepartementets prioriterade ordförandeskapsfrågor, "A more secure and open Europe".


Nedräkning

Nu är det knappt fyra timmar kvar, sen är det vi som tar över!!

EU-ordförandeskapet inleds på högvarv för min del, imorgon ska hela kommissionen till Stockholm för att träffa regeringen, nästan hela dagen ska jag vara med i stadshuset på detta. Sedan åker hela sällskapet vidare för att träffa kungen och på kvällen blir det sedan stor tv-sänd invigning av ordförandeskapet från Skansen. De sista aktiviteterna kan jag dock inte vara med på, för jag måste ner till Bryssel för möte.

Nu är det verkligen på allvar det här, som man jobbat för i flera år, skrämmande och roligt på samma gång!


Ministerduellen


Må den hetaste ministern vinna...

En
kollega försökte tidigare idag att övertyga mig om att dagens sommarpratare i P1, tillika Finlands utrikesminister, Alexander Stubb är den hetaste utrikesministern på marknaden. Min personliga favorit och hemliga förälskelse sedan några år är dock istället Storbritanniens utrikesminister David Miliband. Frågan är vem som egentligen är Europas hetaste utrikesminister, jag lägger min röst på David. I den lite äldre kategorin är ju annars Norges utrikesminister Jonas Gahr Støre också en stilig karl.

Vem tycker du är hetast, Miliband eller Stubb? Eller kanske jokern Støre?

  

Analys

Lite nördig som jag ju är så måste jag få dela med mig av ett litet tips. Nämligen Valmyndighetens hemsida (http://www.valmyndigheten.se/). Där kan man sitta och surfa runt bland valresultaten i alla Sveriges valkretsar, få uppgift om valdeltagandet, valresultatet uppdelat per kommun osv.

En sak som slår en är hur sjukt segregerat Sverige är och hur tydligt det speglas i valresultaten. I min nuvarande valkrets, Stora Essingen 4 får exempelvis S 8,3 % och V 1,8 % medan FP får 21% och M 28,4 %. Valdeltagandet var 60,3 %.

Jämför man med en annan valkrets som jag tidigare bott i, Vårväderstorget i Biskopsgården i Göteborg, så hittar man där ett lågt valdeltagande på 33 %. S fick där hela 40,8 % medan hela det borgerliga blocket där lyckas tillsammans knåpa ihop ynka 13,3 %,

Jag tycker i sammanhanget att det är intressant att en annan av mina gamla avdankade hemkommuner, Uppsala, har FP ett starkt fäste och knåpar ihop 17,7 % och är större än M som fick 17,2. FP är ofta starkt i akademiska kretsar och valdeltagandet är förhållandevis högt (över 60% i många valkretsar) i den akademiska högborgen.

I min orginalhemstad Eskilstuna (sossestyrt sedan 1920-talet non stop) var det självfallet också i år S som dominerade (31,7 %), även om de interna skillnaderna är väldigt stora mellan olika valkretsar, i miljonprogramsstadsdelen Årby har S det starkaste stödet (57 %) medan M hade det starkaste stödet (30,5 %) i landsbygdsvalkretsen Tumbo/Kvicksund. I den välmående grannkommunen Strängnäs, där jag bodde i tre år under gymnasiet var däremot inte helt otippat M största parti...


Lite rödare valkretsar: Årby i Eskilstuna och Biskopsgården i Göteborg (ner på hörnet på huset till höger i Biskopsgården ligger förresten Amals livs, världens bästa)


Lite blåare valkretsar: Stora Essingen och Strängnäs

En nörds valanalys av dagens segregerade Sverige var det där...

Inget aprilskämt

Idag hände det en ganska häftig grej på jobbet. På Intranätet stod det på morgonen att Bill Clinton var i antågande och skulle träffa statsministern. Jag hade inte hört något om detta förrut så jag var säker på att det var ett aprilskämt... men icke sa nicke visade det sig efter lite närmare efterforskning!! Han var verkligen på ingång!

Jag och min kollega Cecilia insåg genast hur stort detta var och började dra i vissa trådar och kontakter. Vi har ingen som helst stolthet och kan sjunka mycket lågt om så krävs. Helt plötsligt så stod vi bland alla fotografer med jätteobjektiv inne på Rosenbad med våra små turistkameror. And in comes the former president of the United States of America! Mitt framför mig, så jäkla coolt!


Freddan och Billy

Logga

Idag blev logotypen för det kommande svenska EU-ordförandskapet offentlig. I min värld är såna här nyheter riktigt "hot stuff" och de flesta, inkl jag själv,  verkar mycket nöjda med loggan som ska symbolisera "öppenhet, effektivitet och dialog" samt föra tankarna till den högt prioriterade klimatfrågan.

Så här ser loggan ut, lite lite
ying och yang-inspirerad:



Så här såg loggan för det förra svenska EU-ordförandeskapet ut, inte heller så tokig:


Kontroversiell konst

Oj, vad tiden springer iväh när man har fullt upp. Den gångna veckan har halvt spenderats i Bryssel och halvt i full fart med andra göromål.

Det roligaste med Brysselbesöket var att jag nu fick se den omdiskuterade tjeckiska konstinstallationen i Bryssel med egna ögon. Varje ordförandeskap får i uppdrag att utsmycka ministerrådets huvudbyggnad, Justus Lipsius, under sitt halvår som ordförande. Det är dock sällan som detta uppmärksammas särskilt mycket utanför den slutna EU-bubblan. Förra halvårets franska jättebadboll som hängde i taket har jag exempelvis inte läst en rad om?!

Det tjeckiska ordörandeskapet lyckades bra mycket bättre vad gällde uppmärksamhetsbiten. Utsmyckningens huvudnummer är en installation där varje medlemsland symboliseras av diverse fördomsgrundade attribut. Sverige symboliseras exempelvis av en ikeakartong innehållandes ett JAS-gripen och Tyskland av spikraka motorvägar nästintill i form av ett hakkors, Nederländerna är vattendränkt med endast muslimska bönetorn som sticker upp och Frankrike är täckt av en banderoll där det står "strejk". Storbritannien har man inte tagit med över huvudtaget, en pik för deras allmänna identitetssökande och Europaskepticism, Danmark är helt uppbyggt i lego och så vidare...

Installationen har gjorts av den kontroversielle tjeckiske konstnären David Cerny. I den ursprungliga planen hade Cerny lovat att han skulle låta konstnärer från alla olika medlemsländer få bidra med sine respektive länders delar och han hade även uppgett namn på fiktiva konstnärer. Cerny gjorde istället hela installationen på eget bevåg.

Hela historien är väldigt rolig från början till slut, inte bara för att de ganska så torra EU-kvarteren för en gångs skull tar ut svängarna lite, Bulgarien (som symboliserats med en turkisk toalett) tog så illa vid sig och lämnade in en offentlig protest mot konstverket och krävde att det skulle plockas ned. Så blev dock inte fallet. Kompromisslösningen blev istället att Bulgarien övertäcktes med en svart säck, vilket höjde humorfaktorn ytterligare.


Sverige hittar man högst upp i högra hörnet, nedanför återfinns den bulgariska svarta sopsäcken...

Frågan är hur Sverige ska slå detta i juli när det är vår tur att stå för den konstnärliga utsmyckningen av Justus Lipsius. Mitt förslag är att vi inte ens försöker och låter Cernys konstverk hänga kvar ytterligare ett halvår.

Rött...

image1092...är inte bara sött!

Det är också en viktig symbolhandling att bära röda kläder imorgon. För er som missat det så har en kampanj till stöd för Burmas demokratikämpar utlysts världen över. I tider av rosa kampanjer till stöd för kampen mot bröstcancer kan gott en röd dag tillägnas de modiga munkarna i en av världens strängaste militärregimer.

Det kanske kan tyckas löjligt att allt vi gör är att helt sonika klä på oss en röd tröja, som om det skulle hjälpa? Jag tror dock att det i situationer som den rådande är oerhört  viktigt att omvärlden visar att man har ögon på vad som händer och att man inte accepterar det...
 
Jag kommer definitivt att bära rött i morgon!

Sofia jobbar


image940
Ungefär så här ser det ut på rådsarbetsgruppsmötena i EU:s råd. Alla EU:s medlemsländer sitter representerade runt ett stort avlångt bord med ordförandeskapet (Portugal) på den ena kortsidan och Kommissionen på den andra. Medlemsländerna  sitter placerade i samma ordning som ordförandeskapen följer, varje halvår flyttar man helt sonika upp ett hack, närmare ordförandeskapsplatsen. Sverige sitter placerat mellan Tjeckien och Spanien, det är en trevlig placering tycker jag!

Det är i rådsarbetsgrupperna som medlemstaterna förhandlar och utbyter åsikter i alla olika frågor som EU hanterar. Den här bilden är från arbetsgruppen för Västra Balkan, där diskuteras frågor som de politiska  utvecklingen i regionen, hur EU bäst ska hjälpa till i de viktiga reformprocesserna och en massa annat. Det är väldigt intressant! Frågor som inte kan lösas ut på arbetsgruppsnivå flyttas upp till en högre nivå i EU-systemet, till KUSP (Kommittén för Utrikes och Säkerhetspolitik), till Coreper (de ständiga representanternas kommitté) eller slutligen till Ministerrådet.

Om man vill göra ett inlägg så ställer man upp sin "landskylt" på högkant, då vet ordföranden att exempelvis Sverige vill tycka till!

Vaktombyte

image933

Idag är första dagen på det portugisiska ordförandeskapet i EU. Det tyska ordförandeskapet är därmed till ända och det ska bli spännande å se vad portugiserna har att komma med!

Förutom att man som ordförandeland får stort inflytande över EU:s politiska agenda så nyttjas ordförandeskapet aktivt också ur PR-perspektiv, dels för att marknadsföra EU för hemmaopinionen, dels för att marknadsföra ordförandeskapslandet i den större EU-kretsen. Det är liten som Andy Warhols "fifteen minutes of fame" för de mindre medlemsstaterna, vilka gör allt för att sätta sin personliga prägel på sina sex månader i EU:s rampljus. Det är inte slump att det just i höst är inplanerat ett stort toppmöte med Brasilien exempelvis. Med tanke på att EU numera har 27 medlemsländer kan man inte räkna med att få vara ordförandeland mer än drygt var fjortonde år, då gäller det verkligen att göra något stort av det lilla man får!

Utöver att man under sitt ordförandeskap vill uppnå framgång på den politiska agendan så pågår ständigt en maktkamp medlemsländerna emellan, gällande andra, minst lika viktiga, frågor. Vilken ordförandeskap har snyggast logga? Vilket ordförandeskap bjuder på generösaste "give awaysen"? Och kanske viktigaste av allt, vilket ordförandeskapsland lyckas ta fram den snyggaste ordförandeskapsslipsen??

Ni kanske minns för drygt ett halvår sedan, när jag
poserade i min tyska ordförandeskapsscarf? Imorgon är det dags för det första arbetsgruppsmötet under portugisisk kontroll, förväntningarna är skyhöga!!

Så här såg vår svenska logga ut när vi senast var ordförandeland, våren 2001. Jag kan tänka mig att man redan arbetar febrilt med de PR-relaterade förberedelserna inför vårt nästa ordförandeskap, hösten 2009. Jag håller verkligen tummarna för att det blir något snyggt och att man inte ska behöva skämmas!

image934

Tråkig tisdag...

Idag är det mörkt och mulet i Bryssel.... inte roligt alls. Helst skulle jag vilja åka hem och krypa ner under täcket och äta godis, men schemat är späckat så något sådant finns det verkligen inte tid med. Den här veckan är det förhandlingar av rådsslutsatser inför måndagens ministerråd i Luxemburg som gäller... Serbien och Kosovo står på bland annat på agendan, och det är mycket som är på gång där!

Om ni vill lära er lite mer om problematiken i Kosovo så kan ni följa Maciej Zarembas
reportageserie i DN. Den är läsvärd, Zaremba är högst kritisk till FN-insatsen i Kosovo och det framgår tydligt att situationen som råder inte riktigt är hållbar...

Dödsskjutning... igen!

Jaha, så var det dags för ännu en tragisk dödsskjutning på en amerikansk skola, denna gång på ett universitet i Virginia och med över 30 dödade studenter. Oväntat? Inte särskilt.

Det som gör mig förvånad är istället rapporteringen från ovan nämnda dödsskjutningen. Nyheten har totalt dominerat
CNN:s sändningar under kvällen, stillbilder och skakiga filmer inspelade på mobilkameror har visats gång på gång och man har intervjuat otaliga studenter som har fått rapportera om vad som hänt under dagen, var dom var när skjutningen inträffade, hur många skott dom hörde, om dom längtar efter sina föräldrar och om den allmänna säkerheten på skolan. Den sistnämnda frågan intresserar man sig lite extra för på CNN märker jag. De intervjuade studenterna menar dock att säkerheten på skolan skulle vara en av de bästa i USA och att de därför aldrig känt sig rädda tidigare.

På de tre universitet som jag personligenhar studerat vid, Uppsala universitet, Göteborgs universitet och University of Western Australia var säkerheten på samtliga campus under all kritik. Inga metalldetektorer att gå igenom, inga polishundar som luktade efter misstänkta objekt och inga säkerhetsvakter som spatserade runt i korridorerna. På gymnasiet fanns det knappt ens ett lås på dörren och på högstadiet hade vi på sin höjd ett gäng kamratstödjare som var beredda att gå emellan om ett slagsmål skulle uppstå, men det var ju också allt. Det är ju ett under att ens föräldrar lät en gå till skolan över huvudtaget med tanke på de bristfälliga säkerhetsrutinerna.

Trots detta har jag aldrig någonsin känt mig rädd för att bli ihjälskjuten, eller ens lite lätt skottskadad, när jag har suttit i biblioteket och läst, varit på föreläsning eller tagit en fika i kafeterian.... Paradoxalt??

Varför kan inte CNN, som ändå har ett ganska trovärdigt rykte, under en hel kvälls sändningar undgå att ens nämna lite möjliga förklaringar till de stadigt återkommande dödsskjutningarna på amerikanska skolor?? Jag blir så less på den ständiga oviljan mot att söka de bakomliggande förklaringarna utan bara ältar symptomen. Är även CNN köpta av NRA?? Varför kan annars ingen där på allvar ifrågasätta den sjuka vapenkulturen och de troliga konsekvenserna av att USA översvämmas av lättillgängliga vapen?

För att vara krasst realistiskt så är det nog bara att luta sig tillbaka och invänta nästa massavrättning på en amerikansk skola. Under tiden kanske NRA kan passa på och sponsra alla amerikanska lågstadieelever med skottsäkra västar i någon kul färg? Vad gör man inte för säkerheten liksom...

image826

Man lär så länge man lever

Idag har jag knäckt lite extra på miljödepartementet. Först så kändes det lite malplacé med tanke på att jag inte ens sopsorterar (fy för mig!). Extraknäcket gick ut på att gå på ett heldagsmöte på rådet i en arbetsgrupp för internationella miljöfrågor. Det var lite krångligt eftersom det var mycket nytt, en massa konstiga FN-organ, konferenser och internationella miljöavtal som jag aldrig hade hört talas om diskuterades flitigt, men som sagt man lär så länge man lever så idag har jag svängt mig med uttryck som "sustainable development", "industrial development", "CO2 emissions" och "renewable energy" som om jag aldrig gjort annat!

Jag som trodde att UD var specialister på krångliga förkortningar, Miljödepartementet ligger inte långt efter. Idag har jag bland annat lärt mig följande:

CSD - Commission for Sustainable Development
HKP - Hållbar konsumtion och produktion (SCP på engelska -Sustainable Consumption and Production)
De-coupling - Skalfördelar inom en produktionsenhet, kan ses i relation till resurseffektivitet (resource efficiency)
UNEP - UNEO - FN:s miljöorgan, under reformering just nu!
IEG - International Environmental Governance
ODA - Official Development Aid

Inom miljökontexten måste för övrigt "hållbar utveckling / sustainable development" var den mest utslitna termen man kan tänka sig. Undrar om det finns någon enhetlig definition på vad detta egentligen innebär. Jag tvivlar på det.

Oväntat?

Det här tyckte jag var lite oväntat måste jag säga, blev nästan lite ställd. Iofs är väl Italien inte direkt kända för att vara landet med särskilt långlivade regeringar, trodde dock att Prodi skulle stabilisera upp  lite... men icke, alltför breda koalitioner är sällan särskilt hållbara!

Undrar vad som händer nu? Har svårt att tro att silikon-Silvio kommer tillbaka, men man ska aldrig säga aldrig!

Ett politiskt inlägg

Jag har utgett den här bloggen för att handla om allt från politik till läppglans och well, jag måste ju erkänna att det sistnämna och liknande frågor tagit viss överhand. Till mitt försvar kan jag väl säga att det  har hjälpt till för att balansera mitt annars ganska politikspäckade liv. Som en slags syrgastub för att inte kvävas av rapportskrivning, inläsning och politisk korrekthet, typ...

Nu ska jag i varje fall göra ett litet utspel i en fråga som ligger mig personligen nära och som jag ägnar mycket tankekraft åt, tro det eller ej. Nämligen aboriginernas situation i Australien. En för många bortglömd fråga som jag skulle vilja uppmärksamma lite här.

44180-737

När Australien förra året av FN prisades för att ha världens högsta levnadsstandard så verkade inte riktigt hela befolkningen vara inräknad. I ett land så rikt som Australien är det svårt att tänka sig att det samtidigt finns en parallell samhällsstruktur där möjligheterna till ett drägligt liv är drastiskt mycket sämre. Medellivslängden för en australisk kvinna är 82 år, om man inte tillhör ursprungsbefolkningen vill säga, där är ett genomsnittligt människoliv omkring två decennier kortare, för aboriginska kvinnor är medelivslängden 62 år.

För att jämföra statistik kan också konstateras att arbetslösheten bland aboriginer ligger på omkring 60 %, medan motsvarande siffra för vita australiensare är under 10 %. Och att aboriginerna vidare löper 22 gånger större risk att dö i en infektionssjukdom (exempelvis syfilis eller spetälska) och 13 gånger större risk att dö en "våldsam död" (dvs bli mördad) än vad som är fallet för vita australiensare.

Aboriginerna, som utgör ungefär 2 % av Australiens befolkning, lever oftast i storstädernas slumområden eller i avgränsade "communities" i den australiska "out backen". En mycket stor andel av aborigerna är alkoholiserade. Detta beror säkert delvis på deras utsatta livssituation men också på att deras kroppar under de tusentals år de levde i Australien innan den vite mannen dök upp aldrig utsatts för alkohol och därför saknar den gen som bryter ner alkoholen i kroppen. De aboriginer som trots allt har ett drägligt liv sysslar ofta med turism, ett sätt att försöka sprida kunskap om aborigineras historia, kultur och kunskap om naturen, men också ett sätt att uppmärksamma den situation som råder. 

Aboriginerna utsattes för oerhörda övergrepp under slutet av 1800-talet och den första halvan av 1900-talet, det vill säga efter det att européera kommit för utplacera sina fängelsekunder och sedermera för att bosätta sig. Övergreppen på aboriginerna var omfattande och bestod i såväl mord som våldtäkter och slaveri, dessa övergrepp har senare likställts vid folkmord. Aboriginerna omyndigförklarades snart efter européernas ankomst och fick inte rösträtt förrän 1967. Fram tills dess sysslade australiska myndigheter även med systematiska omflyttningar av aboriginer och omkring 100 000 aboriginska spädbarn tvångsomhändertogs för omplacering i "civiliserade hem". Det talas fortfarande mycket om "den stulna generationen", många av dessa människor har än idag ingen aning om sin egentliga härkomst. En stor del av aboriginernas otroliga kunskaper om naturen och dess religion och kultur gick förlorad för alltid.

44180-736

Efter det att aboriginerna fick sin rösträtt fick de möjlighet att organisera sig politiskt och det finns numera aboriginska partier som strävar efter kompensation för de stulna åren, det vore dock fel att prata om detta som särskilt starka politiska krafter...

Man kan lindrigt sagt numera tala om en kollektiv, australisk skuldbörda gentemot aboriginerna, vilken är en mycket känslig politisk fråga att diskutera. Det dåliga samvetet försöker man råda bot på genom omfattande ekonomiska transfereringar, sociala program och återgivande av marker. Frågan är bara hur pass lyckade dessa projekt egentligen har varit och vilka resultat som har uppnåtts?

Reser man i norra Australien, i närheten av Kimberley i Western Australia och Darwin i Northern Territory kan man hitta gudsförgätna samhällen där aboriginska människor bokstavligen ligger utmärglade och utslagna i dikena utmed vägarna. Scenerna där skulle lika gärna kunna vara hämtade från en nyhetssändning från en svältkatastrof i Afrika där den enda markanta skillnaden är avsaknaden av internationella biståndsarbetare. Det är svårt att tro att man befinner sig i samma land som det i övrigt soldränkta och välmående Australien där BBQ'en alltid är igång och allt är "no worries".

Jag har personligen inga svar på hur aboriginerna bäst skulle hjälpas eller kompenseras, om det nu är möjligt. Men som sagt, en fråga värd att reflektera över...

44180-735


Dagens minister...

... är inte riktigt en minister, men väl en generalsekreterare/hög representant för hela Europeiska Unionen!

Nämligen:

Mr EU himself, Javier Solana.

Jag hade varit på mingellunch med Balkangruppen och stod i godan ro på åttonde våningen i Justius Lipsius, det är där EU:s ministerråd ligger, och var precis på väg därifrån,  Då dök den lilla mannen bara plötsligt upp vid min sida. Han var väldigt glad i hågen och liksom klängde på en annan man, lite skumt kanske... Jaja, det var ju lite kul att ha sett honom på nära håll. Så mycket som man ändå hänger på rådet så var det väl antagligen bara en tidsfråga, men ändå, lite roligt var det väl?

Mitt möte med utrikesministern...

...gick ganska smärtfritt!

Den huvudsakliga interaktionen gick ut på att han strack fram handen och sa "Carl" och jag gjorde detsamma och sa "Hej. Sofia". Sen så återupprepade jag proceduren med EU-minister Cecilia Malmström. Jag hoppas att det någongång i framtiden ges till tillfälle att fördjupa dialogen. Båda verkar verkligen vara opretto, intelligenta och lättsamma, wonderful!


"Ärlighet är grundläggande"...

...men det kanske "Jennie" borde ha tänkt på innan hon började jobba svart??


Och i ärlighetens namn, "Jennie", hur stor del av arvodet från Expressen kommer du själv att skatta för?


Tankar om TV-pejling och annat

Trots att jag befinner mig en bit bort från det inferno som även kallas svensk inrikespolitik så måste jag få dela med mig av lite funderingar om densamma... Framförallt är det två frågor som jag funderar mycket kring...

* Vart går gränsen mellan medias roll som granskare av makten och medias roll som direkt maktutövare? Hmmm... Finns det en sådan gräns...? Borde det finnas? Den hetsjakt på utvalda politiker som pågått den senaste veckan har fått mig att inse att det nog faktiskt borde finnas en sådan gräns... När media genom att agera på ett visst sätt faktiskt kan styra utfallet av politiken så tycker jag att det är något som är knas. Då har medias roll liksom förvandlats, från att vara ett av de viktigaste elementen i ett demokratiskt samhälle till något som påminner om det motsatta.

* Vill vi verkligen att våra politiska ledare ska vara ofelbara helgon? Jag menar, lets face it... varenda människa har väl ett gäng skelett hängandes i garderoben, och om obetald tv-avgift är det största och mörkaste skelettet så är väl inte det hela världen typ... Jag skulle by the way aldrig kunna bli minister i Landet Lagom, då det hör till min invanda rutin att alltid skruva ner ljudet på tv'n innan jag öppnar dörren när det ringer på oanmält... :)

44180-55344180-55344180-55344180-55344180-553

Tidigare inlägg