Smakråd!

På vägen hem idag slank jag in på H&M och inhandlade en vårkappa. Nu behöver jag smakråd. Jag köpte nämligen en supersnygg A-linje formad svart kappa. Nu är frågan alltså, kan man verkligen ha en svart vårjacka?

Min ursprungliga plan var att inhandla en beige trench. Så blev det liksom inte. Jag stod även i valet och kvalet om jag skulle ta kappan nedan, i röd alt. ljusbeige. Den svarta kappan var dock snyggast. Men som sagt, svart. Kan man känna sig vårig i en svart kappa? Eller är det bättre att byta till den röda nedan?



Jag hatar valfrihet.

Inspirationslös

Jag hade tänkt att jag skulle skriva ihop ett lite roligt och ambitiöst blogginlägg nu ikväll, med tanke på att jag inte varit så aktiv på den fronten på sistone...

Men jag orkar tyvärr inte.

Jag är helt slut och tom inombords. All min sömnfria tid går åt till jobb och uppsatsarbete. På nätterna drömmer jag om sorglösa dagar som student och nätter där man festade som om det inte fanns en morgondag. Just nu utgår hela min livsplan ifrån "när uppsatsen är färdig" ska jag -börja träna, börja festa, äta mat, shoppa, läsa, blogga, resa...  osv.

Det är verkligen "life on hold" för min del känns det som, och det har i praktiken varit så sedan oktober. Oerhört frustrerande. Jag har i varje fall inskaffat träningskort nu... och "när uppsatsen är färdig" ska jag börja använda det! Jippie!

Pommes-katastrof!

Skakad? Det är ju bara förnamnet, vi snackar tsunamisized catastrophy!! (Öhh... nyhetstorka?)

Italien

Den politiska krisen i Italien verkar lösa sig... Prodi fick tydligen igår i uppdrag att ombilda regering. Lycka till kan jag väl säga.

Samtidigt måste jag dra alla läsare till minnes på att jag faktiskt redan i våras presenterade en mycket bättre lösning till Italiens ständiga politiska kris.

Kolla bara 
här.

GO Cicciolina GO!!!

Reslust

Åh... jag är så sjukt sugen på att åka ut och resa lite!! Jag vill göra något spännande, uppleva något... Jag skulle vilja åka till Afrika!!

Surfade in på
Rosa Bussarna och hittade en drömresa, Sydafrika till Kenya, åtta veckor och man får se nästan hela södra Afrika. Det vore underbart. Resan börjar i november och kostar drygt 40 000, jag funderar faktiskt på att börja spara... Det finns ju kortare resor oxå, men gör jag något så vill jag göra det ordentligt.

Buss som färdmedel är faktiskt dessutom väldigt underskattat, förra sommaren åkte jag buss från Perth till Darwin, det är nästan 400 mil. Lite träsmak får man ju ta, men man får se väldigt mycket mer än om man skulle åka tåg eller flyga.

Jag vill, jag vill, jag vill!!!


44180-743

Fortsatt hyllning av webkameran

I dag så gick utvecklingen ännu mer framåt, idag sjöng nämligen jag och Samuel via webkameran. "Här kommer Pippi Långstrump" och "Zlatansången" (hans favvo). Zlatansången är den roligaste, då sjunger man "I love you, Ich liebe dich, Zlatan Ibrahimo..." och så fyller Samuel i "Vic!!" Han är så söt... :)

Jag älskar verkligen den där kameran... Och den där ungen!!


Pyjamasblottare

Återigen ska jag offra en hel helg åt uppsatsskrivning, jippie!

Nooot! (Borathumor)

Jag försöker dock se det hela positivt. Jag får till exempel gå runt i pyjamas i cirka femtio timmar i sträck! Underbart!!
 
Apropå pyjamasbärande så måste jag nästan göra ett litet avslöjande... Igårkväll (efter att ha ätit min fryspizza) blev jag så otroligt törstig och jag vägrar bestämt att dricka brysselianskt kranvatten. Lika bestämt vägrar jag att byta om från pyjamas när den väl är på.... Hmm... What to do?

Jag gick helt enkelt ut i pyjamas och köpte vatten.
 
Detta är verkligen emot alla mina stilistiska principer!! Särskilt eftersom jag matchade de urtvättade rosa pyjamasbyxorna med en röd, lika urtvättad myströja... Fy vad jag är sunkig! Vad ska folk tro? Särskilt med tanke på att affären jag gick till är omgiven av femstjärniga lyxhotell... hehe, jag är verkligen supersunkig! :)

Tankar om befruktning

Man märker att det är fredag när koncentrationen börjar fallera och tankarna rusar iväg... Idag fördes följande diskussion mellan mig och min kontorskamrat Helena (H) när vi satt vid våra datorer och jobbade flitigt...

Sofia (S) tittar på en bild på sin anslagstavla där en bild på en kyckling och ett ägg finns uppsatt..

S: Helena...

H: Ja...

S: Hur lång tid tar det innan ett ägg blir till en kyckling?

H: Hmm...

S: Alltså, ägg är ju inte kött, när blir ägget till en kyckling som är kött? Det kommer ju inte till något nytt genom skalet....

H: Det är ju en massa proteiner. Och så måste ägget vara befruktat....

S: En gång hade jag blod i mitt ägg, var det befruktat?

H: Nej, men om man hittar en död kyckling i det. Då är det befruktat...

S: Hur befruktas ägget, sätter tuppen på hönan?

H: Ja, jag tror det...

S: Alltså, har tuppen en snopp? Eller är det som med fiskar, att dom fixar det när ägget är utpluppat?

H: Nej, dom ligger med varandra...

S: Jaha, så det är inte som med fiskar...

H: Jag har inte fattat det där med fiskbefruktning. Att spermierna lägger sig på äggen och inte flyter iväg?

S: Nej, men har du hört det där om att blåvalar. När dom kommer så sprutar det ut typ 300 liter spermier...

H: Jaha, men då kanske något fångas upp i varje fall...

S: Nej, men det är därför havsvatten smakar salt.

H: Fy vad äcklig du är!

S: Tihi

H: Det är ändå skillnad, tänk på guppies då... Hur kan deras små spermier stanna kvar på äggen?

S: Ja, det är intressant. Fiskar har väl ingen snopp..?

H: Nej.

S: Ok

H: Men visste du att delfiner har snopp?!

S: Va, har delfiner snopp!? Det visste jag inte... Undrar hur den ser ut?

H: Mmm.. jag med.


Alltså, en helt vanlig fredageftermiddagsdiskussion i EU-byråkraternas värld... Om någon kan svara på alla våra funderingar så är vi mycket tacksamma. Naturvetenskapen är verkligen en djungel! 


Lön

44180-667

Idag är det faktiskt en lite speciell dag. En dag som jag har drömt om länge.

Idag är nämligen min första lönedag!!! (Om man bortser från diverse sommarjobbslöner, men det är inte riktigt samma sak.)

Det känns faktiskt konstigt att få en ansenlig summa pengar in på bankkontot och veta att det kommer komma lika mycket till om bara en månad. Vissa aspekter av vuxenlivet är faktiskt trevligt!

Hur firade jag då denna storslagna löningsdag? När jag från en månad till en annan typ tredubblade min inkomst. Det är lite pinsamt nästan, jag borde självklart ha tagit en liten shoppingtur, köpt någon onödig liten klänning och begett mig ut på någon flashig bar för en cocktail... istället köpte jag tvåpack fryspizzor på Lidl och en flaska vatten (med bubblor i förvisso, alltid något!) och gick hem för att titta på tv.

Fy fan vad oglamoröst! Skärpning Sofia!!!

Oväntat?

Det här tyckte jag var lite oväntat måste jag säga, blev nästan lite ställd. Iofs är väl Italien inte direkt kända för att vara landet med särskilt långlivade regeringar, trodde dock att Prodi skulle stabilisera upp  lite... men icke, alltför breda koalitioner är sällan särskilt hållbara!

Undrar vad som händer nu? Har svårt att tro att silikon-Silvio kommer tillbaka, men man ska aldrig säga aldrig!

Sorry!

44180-741

Jag, som alltid brukar ha dödskoll på födelsedagar och namnsdagar, har totalt kommit ur fas. Den senaste tiden har jag glömt födelsedag efter födelsedag... Jag vet inte vad som är med mig! Kanske är det det här heltidsarbetet kombinerat med uppsatsskrivandet som tar kål på mig, men det är verkligen ingen ursäkt!

En annan ursäkt som jag måste nämna är att jag tror att det har blivit något fel på "birthdayalarm.com" som jag tidigare hade reggat praktiskt taget alla nära och bekanta i, och fick påminnelsemail inför varje födelsedag... numera blir jag aldrig påmind... :(

Som sagt, jag är hemskt ledsen och extra ledsen för att nästan alla mina vänner ju fyller 25 i år, något som kanske borde uppmärksammas lite extra... In case I forget, grattis, i både efterskott och förskott!! Jag ska försöka skriva in i min kalender så att jag bättrar mig i fortsättningen!!

Semlor och praktikanter

44180-740
Tro det eller ej, men även här i Bryssel har jag lyckats få tag i en semla dagen till ära. Det vankades praktikantträff/semmelfika på Stockholms regionskontor och trots att jag faktiskt inte längre är praktikant (jag är numera arbetskvinna, fast det har jag glömt att berätta här, men så är det! *lycklig*) så lyckades jag komma förbi och snika åt mig en bulle.

Det var dessutom väldigt trevligt att träffa en massa nya Bryssel-praktikanter, och en hel del gamla godingar som blivit kvar från förra terminen därutöver, underbart!

New friends...

Mitt förra inlägg var ju en riktig succé, gud vad roligt det var att läsa alla inlägg och mail, det känns som om jag ha fått en massa nya vänner. Helt plötsligt har prickarna i statistiken fått liv och namn, wow!

Så, Maria, Helena, Jenny, Nina, Ellinor, Niklas, Sara, Jerpa, Carro, Ida, Harald, Sara och Mette, ni är nog mina favoritbloggläsare nu!

Ni andra får oxå gärna ge er till känna! ;)

Vem är du, vem är jag?

När jag följer statistiken här på bloggen så slår det mig vilken förvånande jämn ström jag har på min läsekrets, det är typ 140 unika sidvisningar varje dag och cirka 300 dagliga sidvisningar totalt. Variationerna är minimala, typ plus/minus fem.

Detta får mig att tro att jag har en ganska konstant läsekrets på ungefär 150 personer... Som följer mitt liv och leverne dag ut och dag in. Jag vet att flera av dessa är vänner och familj, och att andra läsare gör sig kända genom kommentarsfunktionen. Men vilka är ni andra, ni mystiska människor?

Eftersom jag nu trots allt lämnar ut mitt liv och leverne, till allmänhetens glädje eller förtvivlan så undrar jag om jag skulle kunna få kräva en liten motprestation?

Snälla...?

Kan inte du bara skriva ett par rader i kommentarsfältet, alternativt skicka ett litet mail till
sofiasdagbok@gmail.com, och bara skriva något om dig själv, tex kön, ålder, hur du hittade hit eller om vi känner varandra i verkligheten?

Det skulle vara så otroligt roligt att läsa. Ibland känns det liksom som att man skriver ut i tomma intet och det är svårt att fatta att galenskaperna som man plitar ner faktiskt läses av riktiga människor, av kött och blod, i hundratal dessutom. Totalt ofattbart!

Tack så mycket!!

/Sofia

Slängpussar

Webkameran var en fantastisk investering!! Jag älskar den av hela mitt hjärta, bland annat därför att den idag möjliggjorde att jag kunde ta emot slängpussar (och pussa tillbaka självklart) från mitt gosegryn Samuel. Ovärderligt.

Förstår ni vad high tech den generationen barn kommer att bli? Ofantligt.

  

Hur kan man vara så söt? Ofattbart.
(Lägg märke till den könsrollsöverskridande julklappen som snabbt blev favoriten. Oerhört bra!)

Förlöst

Efter att ha spenderat en helg i sängen med datorn och tusen papper som enda sällskap, sovandes och skrivandes och läsandes och tänkandes omvartannat och med en växande känsla av stress och ångest i hjärtan gick det liksom upp ett ljus inom mig.

Det kändes som att bli förlöst på något sätt. Plötsligt visste jag precis hur uppsatsen skulle läggas upp och hur jag skulle utforma ett analysverktyg för att på ett så smidigt sätt som möjligt få ihop en uppsats som ändå blev personligt utformad!

Halleluja, nu gäller det bara att skriva på, inlämning om två veckor!

Ett politiskt inlägg

Jag har utgett den här bloggen för att handla om allt från politik till läppglans och well, jag måste ju erkänna att det sistnämna och liknande frågor tagit viss överhand. Till mitt försvar kan jag väl säga att det  har hjälpt till för att balansera mitt annars ganska politikspäckade liv. Som en slags syrgastub för att inte kvävas av rapportskrivning, inläsning och politisk korrekthet, typ...

Nu ska jag i varje fall göra ett litet utspel i en fråga som ligger mig personligen nära och som jag ägnar mycket tankekraft åt, tro det eller ej. Nämligen aboriginernas situation i Australien. En för många bortglömd fråga som jag skulle vilja uppmärksamma lite här.

44180-737

När Australien förra året av FN prisades för att ha världens högsta levnadsstandard så verkade inte riktigt hela befolkningen vara inräknad. I ett land så rikt som Australien är det svårt att tänka sig att det samtidigt finns en parallell samhällsstruktur där möjligheterna till ett drägligt liv är drastiskt mycket sämre. Medellivslängden för en australisk kvinna är 82 år, om man inte tillhör ursprungsbefolkningen vill säga, där är ett genomsnittligt människoliv omkring två decennier kortare, för aboriginska kvinnor är medelivslängden 62 år.

För att jämföra statistik kan också konstateras att arbetslösheten bland aboriginer ligger på omkring 60 %, medan motsvarande siffra för vita australiensare är under 10 %. Och att aboriginerna vidare löper 22 gånger större risk att dö i en infektionssjukdom (exempelvis syfilis eller spetälska) och 13 gånger större risk att dö en "våldsam död" (dvs bli mördad) än vad som är fallet för vita australiensare.

Aboriginerna, som utgör ungefär 2 % av Australiens befolkning, lever oftast i storstädernas slumområden eller i avgränsade "communities" i den australiska "out backen". En mycket stor andel av aborigerna är alkoholiserade. Detta beror säkert delvis på deras utsatta livssituation men också på att deras kroppar under de tusentals år de levde i Australien innan den vite mannen dök upp aldrig utsatts för alkohol och därför saknar den gen som bryter ner alkoholen i kroppen. De aboriginer som trots allt har ett drägligt liv sysslar ofta med turism, ett sätt att försöka sprida kunskap om aborigineras historia, kultur och kunskap om naturen, men också ett sätt att uppmärksamma den situation som råder. 

Aboriginerna utsattes för oerhörda övergrepp under slutet av 1800-talet och den första halvan av 1900-talet, det vill säga efter det att européera kommit för utplacera sina fängelsekunder och sedermera för att bosätta sig. Övergreppen på aboriginerna var omfattande och bestod i såväl mord som våldtäkter och slaveri, dessa övergrepp har senare likställts vid folkmord. Aboriginerna omyndigförklarades snart efter européernas ankomst och fick inte rösträtt förrän 1967. Fram tills dess sysslade australiska myndigheter även med systematiska omflyttningar av aboriginer och omkring 100 000 aboriginska spädbarn tvångsomhändertogs för omplacering i "civiliserade hem". Det talas fortfarande mycket om "den stulna generationen", många av dessa människor har än idag ingen aning om sin egentliga härkomst. En stor del av aboriginernas otroliga kunskaper om naturen och dess religion och kultur gick förlorad för alltid.

44180-736

Efter det att aboriginerna fick sin rösträtt fick de möjlighet att organisera sig politiskt och det finns numera aboriginska partier som strävar efter kompensation för de stulna åren, det vore dock fel att prata om detta som särskilt starka politiska krafter...

Man kan lindrigt sagt numera tala om en kollektiv, australisk skuldbörda gentemot aboriginerna, vilken är en mycket känslig politisk fråga att diskutera. Det dåliga samvetet försöker man råda bot på genom omfattande ekonomiska transfereringar, sociala program och återgivande av marker. Frågan är bara hur pass lyckade dessa projekt egentligen har varit och vilka resultat som har uppnåtts?

Reser man i norra Australien, i närheten av Kimberley i Western Australia och Darwin i Northern Territory kan man hitta gudsförgätna samhällen där aboriginska människor bokstavligen ligger utmärglade och utslagna i dikena utmed vägarna. Scenerna där skulle lika gärna kunna vara hämtade från en nyhetssändning från en svältkatastrof i Afrika där den enda markanta skillnaden är avsaknaden av internationella biståndsarbetare. Det är svårt att tro att man befinner sig i samma land som det i övrigt soldränkta och välmående Australien där BBQ'en alltid är igång och allt är "no worries".

Jag har personligen inga svar på hur aboriginerna bäst skulle hjälpas eller kompenseras, om det nu är möjligt. Men som sagt, en fråga värd att reflektera över...

44180-735


Tekniskt avancemang av fröken Sofia

Nu har jag inhandlat mikrofon och webkamera! Underbart, varför har jag inte gjort det tidigare? Det är ju jättekul att prata med folk via Internet, och helt gratis dessutom, kalas!

Nu ska jag försöka få kontakt med syster och Samuel, det är ju lite därför jag gjorde investeringen. Barn i tvåårsåldern har ju typ guldfiskminne och jag tänkte att om han kan prata med mig via datorn och se rörliga bilder på mig så borde jag registreras på hans långtidsminne så att man inte blir helt bortglömd mellan gångerna man kommer hem, smart va?

Värmebölja?

44180-734

Här kommer en hälsning från ett galet varmt Bryssel! Det är svårt att förstå att det bara är mitten på februari när solen strålar, det är fullt av folk på uteserveringarna och termometern visar 18 grader. Trevligt, men samtidigt skrämmande. Vädret ska tydligen vara så resten av helgen oxå.

Lite synd att jag har vikit hela den här helgen åt uppsatsskrivning bara... :(

Jag har inget annat val om jag ska bli klar. Nåväl, en liten promenad i solen borde jag väl få unna mig?!!

Hjärta

Puss på Alla44180-733'ns dag!!!

// Sofia

Årets värsta dag

Åh nej! *snyft* Jag hade precis lyckats förtränga vilken dag det är imorgon, årets värsta!! Efter lite surfande på internet gick det liksom inte att missa... Fy, jag vill helst inte bli påmind om mitt kärlekslösa liv! *snyft*

Nåväl... jag får väl helt enkelt bege mig ut imorgon och handla en jättestor chokladkaka och lite smink. Det brukar ju hjälpa mot det mesta... *snyft* Sen kanske jag kan gå på date med mig själv, typ bio. Det kan ju bli en riktig helkväll, yeeha! *snyft*

Uppsatsskrivning...

Varför är det så svårt att trycka ur sig en satans uppsats?? Jag förstår det inte, det är bara som om hjärnan slås av så fort man sätter sig ner och ska börja skriva. Man får tusen andra saker att tänka på och göra (som att skriva det här blogginlägget till exempel...).

Nu har jag i varje fall kommit till viss insikt, inlämningsdatum för uppsatsen är 6e mars, kommer den inte in då så måste den examineras i juni eller september och en sak är säker; har jag svårt att koncentrera mig nu så här i februari så är det ingenting emot vad jag kommer att ha i maj eller augusti... Så det är bara å bita tag i den bittra mandeln, eller sura äpplet och sätta fart... Jag vet ju hur glad jag kommer bli när det hela är över!!

Ohälsa

Jag måste ta tag i mig själv omgående, innan jag blir till ohälsa personifierad... Sedan jag flyttade till Bryssel kan jag nästan räkna antalet gånger jag har lagat mat hemma på mina fingrar. Dagens näringsintag tar nog dock priset:

Frukost: En liten påse M&M
Mellanmål: En Mars chokladbit
Lunch: En baguette med Salami och en Cola light
Kvällsmat: En handfull potatischips

Det enda nyttiga idag var nog den lilla tomatstrimma som lunchbaguetten var dekorerad med. Fortsätter jag i den här stilen kommer jag snart rulla fram... Alternativt få akut näringsbrist.


hmm...

Såg precis att "Blood Diamond" inte har premiär i Sverige förrän i mars, skandal!


Nåväl, kom ihåg mitt tips när det så väl är dax!

Blod, Briljanter, Bröst, Brügge, Bildt och Balkan

Igår var jag och Ilana på bio och såg Blood Diamond... Åhh, vilken film!! Det var länge sen jag såg en så välgjord och berörande film. Rekommenderas starkt. I motsats till traditionellt Hollywoodmanér visades inte en enda tutte eller sexscen, filmen var helt oslagbar ändå. Gå och se den!!

Nu ska jag och Ilana åka på utflykt till Brügge, det ska bli väldigt trevligt, även om vädret är kasst! Förhoppningsvis håller det lite turister borta, Brügge är annars överbelamrat med såna. Fast det är en otroligt vacker stad. Jag kanske lägger upp bilder sen!

Och ikväll blir det förmöte med Bildt, det är åter dags för ministerråd imorgon och Balkan, som jag jobbar med, är minst sagt i händelsernas centrum då..!! Very busy life... :)

44180-732

Google Earth

44180-731

Jag har gjort ytterligare en fantastisk internetupptäckt, nämligen Google Earth!

Jag är kanske lite långsam, har inte riktigt fattat hur det fungerar förrän nu! (För er som är ännu långsammare än jag så är Google Earth ett program som man kan ladda ner gratis till sin dator. I programmet finns hela jordklotet liksom afotograferat, från flygplan och satellit. Man kan vandra runt på jorden och zooma sig ner på olika platser, på vissa håll är bilderna oerhört skarpa, man kan se människor och bilar!)

Jag zoomade in mitt hus som jag bodde i när jag var i Australien, min affär som jag handlade i, stranden där jag solade och så vidare. HUR COOLT SOM HELST!! Jag kan oxå titta på huset som jag bor i nu, vägen som jag tar till jobbet, everything!

Tyvärr verkar Sverige inte vara lika skarpt avfotograferat. I varje fall inte min hemby Eskilstuna. Det kanske iofs inte ligger i NASA:s, eller vilka som nu sköter fotograferingens, intresse... :(

Här kan ni ladda ner Google Earth!

I väntan på en vän!

Ikväll händer det något roligt, jag ska nämligen få besök! Det är min kanadensiska vän Ilana som har vägarna förbi. Vi lärde känna varandra när vi var utbytesstudenter i Australien och har inte sett på nästan två år så det ska verkligen bli superkul!!

Jag har tyvärr inte riktigt hunnit sätta ihop något fullfjädrat program, men ikväll ska vi ut och partaja lite och imorgon ska vi utforska staden. Det ska verkligen bli kul!

När jag letade efter en nån trevlig bild på Ilana att lägga upp hittade jag en massa kul, en massa roliga minnen ploppade upp. Bilderna här nedanför är från "Prosh", en välgörenhetsdag som anordnades av mitt universitet. Poängen var att alla studenter skulle klä ut sig och bege sig ut på stadens gator och torg och sälja en specialgjord tidning till förmån för barn med cancer.

Det var en helt galen dag som började med champagnefrukost i gryningen. Vi sålde tidningar som tusan, det höll dock på att gå riktigt illa när jag glömde kvar min bössa, full med dollar på en offentlig toalett... Som tur var kom den till rätta till slut. Slutet gott, allting gott. Jag tror att vi skrapade ihop över 100 000 dollar, det är ganska mycket pengar!

 44180-727
Erika, Ilana och jag i gryningen.

  

Jag äter en munk och säljer tidningar på en refug mitt i Perth City (vad gör man inte för välgörenhet??). En mycket bra placering, jag sålde massor av tidningar till bilarna som stannade vid rödljuset. Den andra bilden är lite mer diskutabel. Den är tagen vid kortegen som vi åkte med genom stan. Vårt fordon var utsmyckad med denna fallos.

44180-730  44180-729
Champagnefrukost... eller vad man kan kalla det, vi drack "passion pops", typ mousserande passionfruktsvin... Hehe, those were the days!


Döda

44180-725

Nu är både Anna Nicole Smith och hennes son Daniel döda. Jag tycker att det känns så tragiskt, ett riktigt sorgligt livsöde. Eller snarare två riktigt sorgliga livsöden. Knark och galenskap är ingen bra kombination. Anna Nicole var verkligen är udda person, men jag gillade henne på något sätt. "The Anna Nicole Show" följde jag faktiskt med visst nöje. Hon var liksom outrageous och kul, medan hennes son verkade lite mer lugn och balanserad.

Nåväl, nu är dom som sagt döda.

Well, "live fast, die young, be a beautiful corpse" som dom brukar säga...

Tack Carl Bildt!

Jag är mäkta stolt över mig själv, och tacksam gentemot Carl Bildt som via sin blogg gjorde mig uppmärksam på snap-fenomenet. Snap går ut på att om man för muspekaren över en länk så kommer en liten ruta upp med en förhandstitt på den sidan som länken går till, oerhört fiffigt! Och jag fixade det nästan helt på egen hand!

Så nu har jag oxå snap, coolt!

Här kan ni smygtitta på  
Carls egen blogg.

Snöigt Bryssel

Följande syn mötte mig imorse när jag tittade ut genom fönstret:



Bryssel var helt igensnöat, det kändes jättekonstig. Stora snöflingor virvlade ner från himlen. Tyvärr stannar snön inte så länge här, den håller redan på att smälta bort.

Och det kanske är lika bra egentligen, av två anledningar:

1. Bilarna här har inte vinterdäck, halka blir lätt till absolut trafikkaos.

2. Snön täcker all hundskit på trottoarerna och det kan få förödande konsekvenser för oss pedestrianter.

Sjuk

Idag är jag hemma och är sjuk, inte roligt... Hade värsta magkramporna igår och typ kallsvettades och var spyfärdig... så jag har legat till sängs (och till golvs när jag inte har kunnat klättra upp till mitt loft) dubbelvikt  typ sedan dess. Som tur är börjar det bli bättre nu, det onda som är kvar beror nog mest på att jag inte har ätit eller druckit nått sedan igår morse... men jag ska sätta på lite färg på kinderna och bege mig iväg till affären nu tänkte jag...

Det är vid såna här tillfällen ensamhetslivet suger! :(

Shoppingdröm

44180-723

Jag har börjat drömma en massa fantastiska drömmar, flera nätter har jag drömt att jag hittar massor med pengar på marken som jag girigt samlar ihop och stoppar i varenda ficka jag kan hitta. Igår drömde jag att jag var och shoppade i en butik och hittade en massa märkesväskor som det var rea på, det var 95% rea och kassörskan råkade dessutom slå in fel så väskorna kostade bara fem kronor styck. Jag var helt överlycklig i drömmen och shoppade en massa fint!

Sen så vaknade jag.

Det är verkligen underbart att drömma såna här drömmar. Det värsta är bara att man liksom blir deprimerad när man vaknar och upptäcker att det bara var en dröm... :(

Undrar om drömmarna har någon djupare innebörd?

Snorunge

Varför man inte ska bli ihop med en snorunge.

Belgisk byråkrati

Det är inte ofta jag gråter. Inte ofta alls.

Idag var det dock väldigt nära, och allt beskyller jag på det här jävla landet och dess inkompetenta och fula invånare. Det hela började med en så enkel sak som att jag för en dryg vecka sedan bestämde mig för att börja på en franskakurs...

Sagt och gjort. En lämplig franskakurs uppsökes. Jag beger mig till kursstället på utsatt tid och får snart beskedet att jag var tvungen att först åka ut till universitetet för att göra ett diagnostiskt prov för att det skulle kunna placera mig i rätt franskagrupp. Det var dock för sent den dagen men jag ombads åka till universitetet ett par dagar senare för att göra testet.

Sagt och gjort. Jag tar en taxi och åker till universitetet på utsatt tid och dag. Väl där möts jag av en lång kö med människor som håller ett papper i handen... Hmm... undrar vad det är för papper? Jag går fram till receptionen och efter att ha trängts med några tjocka studenter ett bra tag kommer jag fram och frågar om jag kan få göra ett diagnostiskt franskatest. Jag får svaret att jag måste få en "ticket" först och att kvällens platser för provet redan är tagna.... Grr... Sofia börjar bli irriterad. Hur som helst, jag får en egen "ticket" med datum och tid. Måndagen den 5 februari kl.18.15 ska jag få göra testet. Mannen i luckan ber om att få mitt id-kort för att tar sedan en kopia av det... Fine, mannen är borta länge och väl och kommer till slut tillbaka. Jag får mitt leg och papperskopian... Jag ifrågasätter om han inte borde spara papperskopian som han just har tagit? - "Non, det ska du ta med dig nästa vecka" (ahh... sluta slösa med din och min tid, jag kunde ju ha tagit mig en egen kopia under den här veckan som jag nu måste vänta, och du kunde förkorta kön betydligt om du slutar springa och kopiera alla dessa hundratals människor leg !!!)
 

Nåväl... Inte mycket att göra... Bara att åka tillbaka igen nästa måndag (dvs idag!)

Sagt och gjort. Idag tar jag återigen en taxi till universitetet, vilken kryper fram genom Bryssels äckliga rusningstrafik... Redan då börjar stressen krypa fram inom mig, klockan tickar och jag känner på mig att jag kommer missa testet...Till råga på allt kör taxibilen fel och jag hoppar av i ett rödljus för att hinna till mitt diagnostiska prov!!

Pust! Väl framme, ingen kö! Yes! Jag går fram till killarna i receptionen och säger glad i hågen "Hej, hej, jag ska göra ett diagnostiskt prov i franska, titta! Jag har "ticket"!!!"

Som svar får jag frågan om jag har läst någon franska tidigare... "Mais oui, un peu, J'ai etudié francais trois ans" Jaha, säger killarna, "Tyvärr finns det bara platser kvar i vår mest avancerade grupp och det är på väldigt hög nivå". Jag var dock välkommen tillbaka i september när språkkurserna drar igång på nytt.

Jag känner hur en klump i halsen börjar växa sig stor...

"What!?? SEPTEMBER!!!??? Jag har ju för fan "ticket", jag har varit här tre gånger för att mot min egentliga vilja plugga ert jävla språk..!!"

Jag får utbrott på de stackars killarna helt enkelt och svär över hur sjukt dåligt system dom har och att om dom lärde sig använda internet så skulle jag slippa åka taxi fram och tillbaks till det jävla universitet dagarna i ända.

Man skulle kunna säga att jag ställer till med en sen där borta i receptionen bland alla människor, och det är faktiskt inte likt mig. De stackars killarna börjar bli rädda för mig märker jag. Jag skriker lite till och tar bussen hem.

Den bussresan var mitt humör inte att leka med. Jag satt och irriterade mig över alla fula belgiska människor som förpestade min tillvaro. Alla belgiska människor är helt bruna, brunt tråkigt hår och bruna fula kläder. Jag längtar något oerhört efter att sitta på ett café och bara iaktta vackra, eller åtminstone hyggligt snygga människor gå förbi. Jag längtar till vackra Sverige, och till vackra svenska människor. Jag är trött på fulhet. Och på belgisk byråkrati.

Återträff

Idag har jag begett mig ut i och upplevt det här landet som jag lever i, det vill säga Belgien. Det är inte ofta det händer, jag lever ju annars mestadels i den trevliga lilla EU-bubblan och trivs som det är.

Anledningen till dagens äventyr är att jag för några veckor sedan bestämde mig för att leta upp en gammal klasskompis från gymnasiet, hon blev gravid innan studenten och emigrerade till Belgien. Detta är alltså nu sex år sedan och jag har inte haft någon kontakt med henne sedan dess. När jag nu oxå bor i Belgien tänkte jag att det kunde vara läge för lite uppsökning. Sagt och gjort. Vi mailade lite (ännu en underbar sak med internet, att söka upp och behålla kontakten med människor från när och fjärran...) och idag begav jag mig alltså iväg till henne (och hennes nu fem år gamla dotter) på besök. Dom bodde bara en halvtimme utanför Bryssel, så det var ju piece of cake.
 
Man borde verkligen söka upp gamla bekantskaper lite oftare, det är faktiskt riktigt trevligt!

Skotrix

Igår fyndade jag nya skor på Zaras slurea. Snygga svart pumps, wonderful. Precis vad jag behövde! Enda problemet är bara att dom är så trånga, fastän det är min vanliga storlek, i.e 38. Eftersom anledningen till att jag var tvungen att köpa ett par nya pumps var att mina andra har gått ut sig och blivit så stora att dom nästan ramlar av mina fötter så vägrar jag bestämt byta upp mig till 39:or.

Istället tar jag till trixet att traska runt i dom med blöta strumpor så att dom ska forma sig efter mina fötter. ett väldigt bra trix måste jag säga, även om det inte är så fagert direkt. Det gäller att hålla sig på sin kammare under processens gång. Men det funkar! (Om det är skinnskor vill säga)

44180-721

Som sagt... det ser lite halvdant ut.. :) (Men visst är skorna snygga!)

Jag älskar Internet!

If I had to marry an institution... Internet would be IT!!

Idag har jag haft två fantastiska Internetupplevelser. Först så chattade jag med min mamma via webkamera och mikrofon... eller jag skrev på messenger och hon dök upp i en liten filmruta vid sidan (jag har inte såna moderniteter på min dator tyvärr, men jag funderar absolut på att skaffa) och pratade och skrattade. Det var jätteroligt att se henne, nästan som att ha henne här hos mig!

Den andra fantastiska Internetupplevelsen jag hade idag var att jag upptäckte att Melodifestivalen sändes via web-tv. Helt fantastiskt, jag som trodde att jag skulle missa hela karusellen iår!  (Jag tyckte förresten bäst om Irma och Uno, väldigt trallvänligt!)

Båda dessa företeelser var fram tills nu mig helt främmande.

Tänk, vi lever verkligen i framtiden.


Min ananasväxt



Är det inte jättesöt!? Det är verkligen en liten mini-ananas som växer där på pinnen, jag som trodde att ananas växte på träd... För bara 2,50 € blev den i varje fall min. Kanske är den dagens bästa köp! :)


Soligt Bryssel

Idag har varit en underbar dag, soligt och varmt. Det kändes verkligen som vår! Jag har utforskat mina nya "hoods" iförd stora solglasögon. Underbart! Jag gillar verkligen mitt nya kvarter, det är lite posh med Gucci och Pradabutiker, inte för att jag skulle få för mig att gå in och shoppa loss, men det är ändå trevligt, det känns liksom classy!

Under eftermiddagen var jag lite mindre classy, trängdes med snoriga barn och sura föräldrar på Ikea istället. Jag har varit tvungen att styra upp lite i mitt nya rum. Ikea är verkligen fantastiskt by the way, för en investering av 64€ (ca 600 kr) fick jag med mig följande:

- Nya sängkläder
- Gardiner
- Två krukor
- 42 Värmeljus som luktar apelsin/kanel
- Fyra röda ljusstakar
- En bordslampa att ha i fönster
- Fina mönstrade mappar till bokhyllan
- Fem galgar
- En rislampa att ha på golvet
- En badrumsmatta
- En tvålkopp i trä
- En ananasväxt (det är sant, en riktig liten ananas växer på en pinne... fantastiskt eller hur!?)

Nu är det mycket mysigare, jag gillar verkligen rummet, det börjar kännas hemtrevligt!  De enda minusen är den groteska heltäckningsmattan och en stor fotölj i grå skinnimitation... inte så jätteläckert direkt... :(

Prisa gudarna för taxibilar!

Jag vet inte riktigt vad jag tänkte med idag när jag var och handlade... Först gick jag in i en affär och köpte en massa grejer till mitt nya hem, ljusstakar och en matta bla. När detta väl var inhandlat var jag fullpackad med grejer, ändå bestämde jag, mitt pucko, mig för att söka upp en mataffär och storhandla... Inga problem så länge jag hade en vagn att packa i, men sen då?? Jag var mitt inne i de afrikanska kvarteren, tre stora kassar, stor väska och en jäkla matta och en massa crazy afrikans som täckte hela trottoarerna... Jag började inse mitt misstag... :(

What to do? Det fanns inte en chans att jag skulle ta mig hem helskinnad innan midnatt. Som ur tomma intet dök det dock snart upp en taxibil... som självklart var upptagen! Skit!

Jag traskade vidare... var femte meter fick jag byta arm med alla påsarna och jag tappade den satans mattan ett otal gånger... Då dök det plötsligt upp en taxi till, en ledig!! Halleluja, jag kände mig totalt bönhörd!

Slutet gott, allting gott, jag kom hem med alla påsar, nu ligger mattan på golvet och täcker åtminstone en del av den äckliga heltäckningsmattan under... Och kylen är full av mat som jag snart ska gå ner och äta! :)

Dagens minister...

... är inte riktigt en minister, men väl en generalsekreterare/hög representant för hela Europeiska Unionen!

Nämligen:

Mr EU himself, Javier Solana.

Jag hade varit på mingellunch med Balkangruppen och stod i godan ro på åttonde våningen i Justius Lipsius, det är där EU:s ministerråd ligger, och var precis på väg därifrån,  Då dök den lilla mannen bara plötsligt upp vid min sida. Han var väldigt glad i hågen och liksom klängde på en annan man, lite skumt kanske... Jaja, det var ju lite kul att ha sett honom på nära håll. Så mycket som man ändå hänger på rådet så var det väl antagligen bara en tidsfråga, men ändå, lite roligt var det väl?