Redan igår kom jag igång med ett av mina jullovsprojekt, nämligen stickandet av en halsduk. På bilden nedan kan resultat hittills beskådas. Jag valde ett garn som är 70% ull och 30% nylon, det kändes som en bra blandning. Garnet är trefärgat, rosa, grått och vitt, mycket tjusigt. Jag kör med tekniken varannan rät och varannan avig, mest på grund av att det är den enda stickteknik som jag behärskar, men också för att det blir väldigt jämt och fint.

Med hjälp av den här utmärkta sticksidan lyckades jag även lägga upp maskor på egen hand. Bävar dock för avmaskningsmomentet som är lite av en utmaning. Senast jag stickade något var på syslöjden i åttan och då skötte syslöjdsfröken Margareta den biten så oklanderligt... Well, nu är man 26 år och står på egna ben, får lösa problemet helt enkelt.


Början på en fabulous halsduk...

Ikväll är det dags för vad som blivit lite av en jultradition, mys och julklappsbyte med mina tjejer. I år har det styrts upp någon form av knytkalas av det hela. Jag paxade tidigt att få stå för köttbullarna eftersom det ju är piece of cake att springa förbi Konsum på vägen och ladda upp med Mamma Scans, well, not so easy visade det sig... Mamma Scan blev totaldissad när vi gick igenom upplägget härom kvällen. Hemmagjort skulle det minsann vara!! :(

Till slut fick jag ge med mig och igår kväll stod jag där och rullade, köttbulle efter köttbulle. Jag har inte ens vågat provsmaka dom ännu men jag förutsätter att de är... öhh... prima! ;)

Fick en rolig idé från Katrins blogg, nämligen att man vid såna här tillfällen ska sätta sig ner skriva ett brev till sig själv om hur man förväntar sig att nästkommande år ska bli, lagom till nästa års julmys tar man sedan fram breven igen och utvärderar om det blivit som man tänkt sig. En rolig idé som jag ska pracka på flickorna ikväll. Frågan är bara vad man ska skriva? Vad kommer 2009 att bära med sig för spännande äventyr för mig egentligen!? Dags å ta sig en funderare...


Icke önskvärda tydligen...

Min julgran är just nu min stora stolthet i livet. Det var lite av en utmaning att finna utrymme för den med tanke på att jag lever på 26 kvadrat, men det gick! Och tur var väl det. En liten blick mot min fina gran och mina ögon tindrar och min själ blir lugn och fridfull. Egentligen är jag ju lite old-school vad gäller ju just granar. De ska vara äkta, huggas på egen hand i skogen och tas in och kläs först dagen före julafton. Jag har dock fått en lite liberalare syn på det där på senare år. Granen ska nu få vara med mig genom hela mörka december. Den är tänd dygnet runt, även om jag vaknar av mardrömmar mitt i natten ska jag bara kunna kika bort i hörnet och få lite julefrid i hjärtat. Så är tanken.

Min stolthet, Mr. Christmas Tree