Gospelkarriär
Jag har gått runt hela dagen och varit lycklig, jag misstänker att det hela beror på gårdagens gospelövning i Uppsala. Det var väldigt befriande, religiöst nästan. Hela publiken stod upp och gungade i takt och sjäng för kung och fosterland...
Och jag tänkte osökt tillbaka på min tidigare karriär som gospelartist...
Ja, du läste rätt.
Det var våren 2004 det hela begav sig... Jag och min älskade vän Ulrika sökte upp den enda kören i hela Uppsala som inte hade sångprovskrav, något som liksom var en förutsättning för oss och som vi utnyttjade friskt, "Alla skall med!" Varje tisdag träffades kören i heliga trefaldighetens kyrka i Uppsala och rockade loss och sjöng om Jesus.
Ulrika och jag blev liksom frälsta och under hela våren bjöd vi på våra vänner (vilka inte alltid visade den största tacksamheten för vår givmildhet) små shower och uppträdanden. Vid varevigaste förfest sjöng vi och dansade i takt, favoritsången hette "I feel the spirit" (extra passande i just förfestsammanhang) och "I went down in the river to pray"... Oj nu blir jag nostalgisk.
Hur som haver, det där med gospel var inte bara en dans på rosor... Bland dessa fina kyrkliga människor som också sjöng i vår kör förekom nämligen subtil mobbing av mig och Ulrika.... Varje gospelsession i kyrkan inkluderade nämligen en fikapaus då saft och ballerinakakor serverades och varevigaste gång när vi gick tillbaka till våra platser efter saftpausen var det ett stort tomt hål omkring oss... Det där med "Alla skall med!" var egentligen buffel och båg, bara för att vi hade lite problem med tonsäkerheten så var det ingen som ville stå nära oss... Fasansfullt. Det blev bara en termin i gospelkören...
Efter gårdagens upplevelse går mina tankar dock i banorna om det kanske vore värt att återuppta gospelkarriären? Alla måste väl få en andra chans?
Jag och Ullis, gospelstjärnor, våren -04
(Karolin gick igång på gospeln näsan lika mycket som jag, läs här)
Och jag tänkte osökt tillbaka på min tidigare karriär som gospelartist...
Ja, du läste rätt.
Det var våren 2004 det hela begav sig... Jag och min älskade vän Ulrika sökte upp den enda kören i hela Uppsala som inte hade sångprovskrav, något som liksom var en förutsättning för oss och som vi utnyttjade friskt, "Alla skall med!" Varje tisdag träffades kören i heliga trefaldighetens kyrka i Uppsala och rockade loss och sjöng om Jesus.
Ulrika och jag blev liksom frälsta och under hela våren bjöd vi på våra vänner (vilka inte alltid visade den största tacksamheten för vår givmildhet) små shower och uppträdanden. Vid varevigaste förfest sjöng vi och dansade i takt, favoritsången hette "I feel the spirit" (extra passande i just förfestsammanhang) och "I went down in the river to pray"... Oj nu blir jag nostalgisk.
Hur som haver, det där med gospel var inte bara en dans på rosor... Bland dessa fina kyrkliga människor som också sjöng i vår kör förekom nämligen subtil mobbing av mig och Ulrika.... Varje gospelsession i kyrkan inkluderade nämligen en fikapaus då saft och ballerinakakor serverades och varevigaste gång när vi gick tillbaka till våra platser efter saftpausen var det ett stort tomt hål omkring oss... Det där med "Alla skall med!" var egentligen buffel och båg, bara för att vi hade lite problem med tonsäkerheten så var det ingen som ville stå nära oss... Fasansfullt. Det blev bara en termin i gospelkören...
Efter gårdagens upplevelse går mina tankar dock i banorna om det kanske vore värt att återuppta gospelkarriären? Alla måste väl få en andra chans?
Jag och Ullis, gospelstjärnor, våren -04
(Karolin gick igång på gospeln näsan lika mycket som jag, läs här)
Kommentarer
Postat av: Mange
Hoy! Om du gillar gospel, kika in Peter Dorsin & Co. i en sketch för TV-programmet Grotesco. Jag skratta så att jag höll på att ramla av stolen.
http://www.youtube.com/watch?v=Y05loouqsAY
Trackback