Så var man 26 år och går in en helt ny era av sitt liv. Den vuxna eran där man glömma allt vad ungdomsrabatter heter och där man inte längre kan komma undan med "ungdomssynder", på sätt och vis förfärligt kan tyckas men jag har bestämt mig för att gå in i mitt tjugosjunde levnadsår med huvudet högt. Eran av ungdomssynderi hade sin final i lördags då det vankades cocktailskalas med underbara vänner, fabulous!


Jag och mina vackra vänner dricker cocktails!

Mys !

Grattis!



Så här skrev jag för nästan exakt ett år sedan i en kommentar till ett inlägg som du hade skrivit om att vara förebild för gymnasister:



"Vänta bara, det är en sak att vara ung och lovande och ännu inte fått det fulla ansvaret för något, det är en annan att ha verkligt ansvar och konstant ångest över att man inte arbetar tillräckligt, trots att man jobbar 12-14-timmarsdagar från och till. Jag saknar att vara 25, en bekymmerslös tid då allt bara var självförtroende och ljus framtid. Jag skulle vilja ha en uppdatering om 5-10 år. Då kommer du nog inte att tycka att beröm från gymnasister är en källa för självförtroende... ;-)"



Kommentaren möttes av håll-käften-din-bittra-gubb-jävel-reaktioner från dig och dina medlöpare.



Måste säga att det känns litet som att jag börjar få rätt. Dessutom efter endast ett år, och inte 5-10 som jag trodde... En månad på Justitie är kanske som ett år för oss vanliga dödliga? Hur är det man säger: När satan blir gammal blir hon religiös.

Tack tack!



SS: Jag refererade inte direkt till min bedrifter på arbetsplatsen när jag talade om ungdomssynder, men tack så mycket för dina goda råd och insikter rent generellt!

Your welcome! Äsh, det var så litet.



Då får man förmoda att en barrunda onsdag eller torsdag kväll ännu inte medför några större förvecklingar torsdag eller fredag morgon på jobbet...?