Äntligen kan jag här på bloggen bjuda på den efterlängtade intervjun med Lina Goldén som blev vald till Årets Kvinna på Sofias dagbok! Lina har startat och leder ett projekt där hon tillsammans med en afrikansk kvinna, Mary, i byn Homa Bay i Kenya har öppnat stadens första bibliotek!




Hej Lina och grattis till titeln Årets kvinna!! Hur reagerade du när du först blev vald?

Tack!! Först tänkte jag, Jag? Varför då? Mary's Library är så självklart för mig eftersom jag levde där under en period men jag vet samtidigt att det är en fin insats och jag är stolt över att jag verkligen genomförde det och att det hålls vid liv. Sen blev jag så klart jätte glad. Jag menar Supersofias blogg är ju en av Sveriges bästa bloggar och finns ju med på topplistorna!  Det var nog den enda gången i mitt liv som jag får den titeln så jag ska mysa på det till nästa år då det är dags att lämna den vidare…

Hur kom du på idén att starta just ett bibliotek i Kenya?

Jag var i Homa Bay för att studera hållbar utveckling. Vi fick välja projekt helt själva. Jag hade genom mina möten med lokalbefolkningen upplevt att de inte var lika initiativtagande som vi är i vårt land. De har ju en helt annan livssituation och jag kände att jag ville veta vad de drömde om och hur de uppfyller sina drömmar. Jag sökte upp ett grannskap på 8 familjer att undersöka, då hade jag ingen aning om vad mitt projekt skulle leda till, men jag hade satt upp ett mål om att jag skulle uppfylla en av deras drömmar tillsammans med dem.

Jag ville på något sätt uppmuntra dem att tillsammans nå ett mål som skulle förbättra deras vardag och som även skulle leda till en hållbar utveckling. Att det sedan skulle leda till ett bibliotek visste jag inte men då det visade sig att de flesta drömde om att kunna utbilda barnen kom idén om biblioteket fram, en bok kan ge glädje till väldigt många.

Det var min vän Marcus Runesson som först myntade idén en dag när vi var i kyrkan med Mary, som idag jobbar i biblioteket. Då hade jag en vecka kvar i Homa Bay och inget riktigt projekt. Mary älskade böcker och Marcus är en klippa och jag köpte hans idé direkt.

Vad har du fått för reaktioner från folket i Homa Bay?

Bara positiv, framför allt från kvinnor. Vissa tyckte att jag var en hjälte och de hade drömt om det länge. Jag presenterade min idé för en kvinnoorganisation och de blev tårögda av att veta möjligheten äntligen fanns. Många lärarinnor blev överförtjusta i tanken att kunna läsa skönlitteratur högt för klassen, vilket de inte kunnat göra tidigare. Något som gör mig glad då väldigt många får tillgång till en bok samtidigt. Borgmästaren tyckte att jag var galen som satsade så mycket pengar och sen bara lämnade det i Marys händer. Men pengarna är ju insamlade från många människor och det är ingen som blir direkt lidande om biblioteket skulle misslyckas.

Mary är stolt över att vara Homa Bays första bibliotekarie och det är något som känns fantastiskt kul att kunna förgylla en gammal godhjärtad kvinnas liv! Mary är värd det.

Hur har ditt egna liv påverkats sedan resan och bibliotekets öppnande?

Under min resa upplevde jag en saknad efter valmöjligheter. Jag kände att jag aldrig kunde välja nåt, mat, dryck, underhållning osv. Det de grundläggande behoven som ska tillfredställas och så mycket mer tänker det inte på eller förväntar sig. Att inse vilka materiella tillgångar som finns och att uppleva avsaknaden av det har gett mig ett nytt synsätt på min vardag, framför allt på medier o kommersiella aktiviteter, t.ex. shopping.

Jag har inte lika höga krav längre och jag ser med distanserat på den vardag som vi har. Den är väldigt konstruerad och medier påverkar oss så himla mycket mer än vi tror. I Homa Bay hade modet sin egen takt och en klänning kunde vara inne i flera år, medan i Sverige kan medierna få dig att känna dig konstig för att du fortfarande har klänningen som du köpte för fyra månader sedan. Där nere finns knappt någon reklam, jo, coca cola så klart, men du blir inte mulad med skönhetsideal och köphets. Sen kan jag bli helt imponerad över vår levnadsstandard. Vilka fantastiska städer och bostäder vi har. Att vatten, el och avlopp alltid fungerar! Vi kanske borde försöka inse detta och då kanske inte gnäller nästa gång vi fick vänta länge i telefonkön eller nån trängde sig före dig på bussen!

Mina vänner i Homa Bay har inte lika många möjligheter och de spenderar hela dagarna på hushållssysslor för att hålla sig mätta och rena. Vi kan gå till Ica och få allt... färdigmat är helt främmande för dem! Detta gör att vi får hur mycket tid som helst till att förverkliga våra drömmar, vi är ju ett kreativt folk så det är bara att passa på!

Hur kan den som vill hjälpa till för att stödja projektet?

Projektet finns beskrivet på www.maryslibrary.tk och där kan man läsa mer om det. Vi söker ständigt flera böcker som då ska vara på engelska som antingen kan skickas till mig eller om man vill skicka det direkt till Mary. Annars kan man skänka pengar som jag använder till framför allt fraktkostnader. 10kg böcker kostar 400kr att skicka. Jag tar inte ut några pengar alls. Alla pengar går oavkortat till biblioteket. Egna idéer är också välkomna. Någon kanske vill skicka linjaler eller kanske miniräknare. Allt som leder till att de kan bilda sig själv är bra.

Det finns en begränsing på böckerna som jag skickar ner och det är att de inte ska handla om främlingsfientlighet, annat kriminellt, erotik (de är djupt troende kristna), något som hädar kristendomen. Jag vill inte bidra med att de lär sig våra misstag och får influenser av vår världs brister. Man får inte glömma att de inte har så hög utbildningsnivå och är därmed inte så källkritiska. Jag har sagt till Mary att ta bort de som hon anser är oanständiga så det är hon som får välja vad som passar. Hon har dock inte tagit bort någon bok så vitt jag vet.



Vad har du för egen dröm när det gäller Marys Library?

Att medlemsantalet i biblioteket ska öka och att vi ska nu ut med marknadsföring. Det är tänkt att detta ska leda till att Homa Bay får ett "riktigt” bibliotek och jag har fått en inbjudan att återvända som färdigutbildad arkitekt rita och leda bygget för det. Jag hoppas verkligen att det blir av! Förhoppningsvis kommer jag att kunna åka efter nyår om all finansiering för projektet ordnar sig. Just nu samarbetar jag med UN Habitat i frågan och även SIDA är intresserade att det blir av. Borgmästaren är på och jag vill också att det blir så!

Det skulle ju även betyda att en dröm går i uppfyllelse för mig också. Det är få arkitekter som får chansen att rita en offentlig byggnad helt själv. Jag håller tummen!


Håller tummen gör vi allihopa! Grattis igen Lina och lycka till i framtiden!!

Jag säger som Fylking: Äntligen!

Makeupyourmind: Verkligen, det har blivit lite mycket BB-brudar på sistone över lag tycker jag, det finns ju andra som är intressantare att uppmärksamma!

Biggan: Ja, äntligen var rätta ordet! :)