Min femdagars hemmavistelse blev ganska exakt så som jag tidigare hade förutspått, det intensiva schemat omöjliggjorde i princip några större överraskningar. Ibland är det effektivast att vara ospontan. Här är i varje fall några av höjdpunkterna under dagarna:

Torsdag 15/3 - Utgång på Stockholms nation, Uppsala

- Vemod och nostalgi, en helkväll på Stocken för att fira våra akademiska framgångar. Det blev en riktig höjdarkväll även om man blev sorgligt riktigt medveten om att ens golden days i Uppsala var över... det gamla gardet verkade ha lämnat stan...

        
        


Lördag 17/3, Eskilsgalan, Eskilstuna
Eskilsgalan, Eskilstunas svar på Oscarsgalan. En mycket trevlig tillställning i stadshotellets stora festsal, fyra rätters middag, utdelning av Eskilsstatyetter till kommunens mest välförtjänta mottagare och stipendier till unga duktiga studenter (jag fick faktiskt ett sådan stipendium för två år sedan, men nu är jag inte kvalificerad längre eftersom jag är färdigutbildad arbetskvinna, yeeha!) Eskilsstatyetter tilldelades bland annat Musikskolans rektor, en diakoniassisten som driver ett härbärge för hemlösa Eskilstunabor och en engagerad bibliotekarie.

Varje år tilldelas även ett pris till stans "ambassadör", detta pris tilldelas Eskilstunabor som på något sätt gjort sig ett namn i omvärlden, tidigare pristagare har varit bland annat Yvonne Ryding, Tomas Gustafsson, Kent, Kenneth Andersson och Fredrik Lindström. Det är ungefär stans hela kändisskara. I år gick priset till bandet "Pain of Salvation", jag visste inte vilka det var tidigare men dom spelade visst i en genre som hette progressiv hårdrock eller progressiv metall och jag har ännu inte vandrat den vägen om man säger så... Bandet spelade en låt på scenen och dom var väldigt duktiga, dom berättade att dom helst inte ville placeras in i ett fack och det kan man ju förstå, deras musik lät faktiskt mycket mer tilltalande än vad musikgenren gjorde!

Det var faktiskt riktigt trevligt att gå på lite gala, det är ju inte varje dag. Som grädde på moset fick jag även träffa Yvonne Ryding (som var konfrencier under kvällen) i verkligheten, tidigare hade vi ju bara haft en elektronisk relation här via bloggen. Supertrevlig och supersnygg var hon!

        
Jag, min kavaljer Magnus och jag & mamma

     
Jag med blomma, jag & Yvonne & en tallrik pyttipanna, jag & Pain of Salvation


Söndag 20/3, Bus och bad med Samuel, Stockholm
- Pojken växer så att det knakar och blir bara sötare och sötare. Trots att han bara är två år kan han prata jättemycket och kan alla färgerna. Han måste vara ett underbarn tror jag.