Man skulle kunna tro att Belgien är ett modernt land, och det är det också i många avseenden. Det finns dock mycket som jag nog aldrig riktigt kommer att förstå mig på med det här landet. En av dessa saker är fenomenen brysseliansk sophämtning, eller snarare avsaknaden av det.

När jag växte upp på åttiotalet i Eskilstuna så fanns det fortfarande sopgubbar, starka karlar som sprang ut och in ur den illaluktande gula sopbilen och tömde de silverfärgade stora soptunnorna och slängde de bruna papperssäckarna bak i sopbilen... Sedan kom nittiotalet och de silverfärgade tunnorna byttes ut mot gröna lättviktsmodeller i plast. Sopbilarna utrustades med något så fascinerande som kranar som tömde soptunnorna automatiskt. Ajöss med den bruna papperssäcken, nu slängdes soporna ju direkt i tunnan!

Nu var inte den här lilla exposén menad som någonslags sophämtningsnostalgi. Poängen är snarare att jag är så oerhört förundrad över att belgarna måste ligga minst femtio år efter på det här området, för att inte snarare säga drygt 500 år. Här har man nämligen inte ens uppfunnit soptunnan. Två gånger i veckan, tisdagar och fredagar, slänger man helt enkelt ut sina sopor på gatan i sann medeltidsanda. På natten åker sedan sopgubbsgäng runt och härjar med blinkande ljus och samlar ihop soporna. Systemet är så oerhört äckligt, särskilt utanför restauranger där påsar med matrester kan få ligga till sig i solgasset hela fredagseftermiddagen för att lukta lagom mysigt när man går förbi på kvällskvisten...

Man upphör verkligen inte att förundras ibland....



Så här mysigt såg det ut utanför min port när jag kom hem häromkvällen... var glada att ni missade stanken!