Jag undrar om våren någonsin varit mer efterlängtad?! För egen del tog jag ju i och med flytten till Bryssel en genväg mot just våren. Jag vet inte exakt vilken temperatur som uppmättes idag, men det var soligt och fint och jag noterade följande solklara vårtecken:

- Jag var tvungen att ta av mig mina handskar på vägen till jobbet imorgon för jag blev så svettig, redan efter ett par minuter.
- På lunchen var uteserveringarna fulla av soltörstande EU-byråkrater som väckts ur sitt ide.
- När jag stannade till för att handla på vägen hem mötte jag en man i shorts och bara ben i affären.

Enligt väderprognosen kan vi vänta oss 17 grader imorgon, helt otroligt. Konstigt att man blir lika förundrad varje gång våren kikar fram, "jag klarade det i år igen" liksom. Jag tror att våren kan jämföras (utan att jag har någon personlig erfarenhet i frågan dock) med en förlossning, när man väl har bebisen liggande där på magen så glömmer man liksom bort det jobbiga. Samma sak med våren, när den första vårsolen värmer ens kinder så glömmer man snart bort de senaste fyra månadernas totala mörker och kyla. Det är antagligen därför folk inte emigrerar i större utsträckning. Och varför många kvinnor klarar av att skaffa fler än en unge.