En tragisk, men utbredd myt är att man ska kunna träna sig smal. Det kanske funkar för några få, de naturligt slanka och högförbrännande, eller elitidrottare, men för folk i allmänhet ska det mycket till för att man ska kunna träna bort överflödigt fläsk. Det kanske kan hjälpa till på vägen, men det är till syvende och sidst kosten som avgör storleken och vikten, that's for sure. Det är samma sak som att försöka träna till sig rutor på magen... Alltså, magmusklerna finns ju redan där under någonstans, det gäller bara att bränna bort det "skyddande" fettlagret så att rutorna syns.

Detta är ett ständigt diskussionsämne som många av mina bekanta vägrar inse. Men faktum är att jag aldrig har varit så stor (och det var inte bara muskler, det kan jag garantera!) som när jag tränat mycket och samtidigt ätit mycket kolhydrater, exempelvis i form av bröd och pasta.

Detta är min utgångspunkt. Att det liksom är parallella spår. Att kosten påverkar storleken. Och att träningen påverkar formen (liksom konditionen och det allmänna välbefinnandet). Och bara de anledningarna är ju högst tillräckliga för att det ska vara värt att pallra sig till gymmet några gånger i veckan. Men man ska inte blanda ihop det med viktnedgången.

Det senaste året har jag tränat i snitt tre gånger i veckan, en lagom nivå som funkar ihop med mitt liv. I år ska jag så småningom öka på konditionsnivån, målsättningen är att klara av minst två millopp i sommar, midnattsloppet och tjejmilen och så kanske tjejlidingöloppet! Men som sagt, detta är av helt andra anledningar än viktminskning, man blir frisk, glad och snygg av att träna!


En glad Sofia som i september sprang sitt första millopp, Tjejmilen. Såklart det måste firas! 2011 blir det fler lopp, och bättre tider!