Back to reality

Man hade knappt hunnit återhämta sig från Pragresan förrän klockan ringde på lördagsmorgonen och en pigg liten fyraåring stod utanför dörren med höga förväntningar om en heldag med sin moster. Samuel hade så roligt förra helgen att han passade på att bums boka in en ny mosterdag på en gång (i själva verket försäkte han boka in både lördag och söndag den här helgen, men någonstans måste man ju dra gränsen...).

Nåväl, det blev återigen ett besök på Junibacken på Djurgården. Nya årskort inhandlades, så jag misstänker att det inte var sista gången heller.

En glad gosse, och en lite småtrött moster


Middag på slottet

Se så vackert det var i spanska salen på Prags slott där det bjöds på tjusig middag i torsdags:

  

Det var första gången i mitt liv som jag serverades mat under sån där tjusig silverkupa. Jag gillade det, ska nog införskaffa ett par silverkupor för hemmabruk, s.k. vardagslyx.




Efterrätten var inte så tokig den heller...

Prague calling

Här kommer en liten hälsning från Prag där jag befinner mig på jobbmöte. Tjeckien har ju sedan den 1 januari tagit över EU:s ordförandeklubba, därav besöket. Detta är mitt första besök i Prag och i Tjeckien öht. Det är verkligen superfint här,  en sagostad med vackra broar, slott, kyrkor och hus överallt. Det är synd bara att man är instängd i ett konferenscenter och inte får se något av all prakt...

Det måste bli en tur tillbaka hit, men det får allt bli när det blir lite varmare det. Just nu är det verkligen vargavinter här i Centraleuropa, kallare och mer snö än hemma. Igårkväll stod det studiebesök i en katedral på programmet och därinne var det verkligen minusgrader, inte kul där man spatserade runt i nylonstrumpor och pumps, praktiskt taget en nära döden-upplevelse. Efter katedralsäventyret vankades dock fancy middag på slottet och man kunde tina upp lite. Det verkar faktiskt som att ryssarna släppt på gasen igen för inomhus är det varmt, något som jag uppskattar mycket. Jag var väldigt orolig över detta innan vi åkte. Mina medtagna alpacka-raggisar har ännu inte behövt tas fram, tack för det Medvedev!


Fullt ös

Idag har jag och min vän Sofie övat inför framtida föräldraskap genom några timmars barnvaktande av min systerson Samuel. Det var fullt ös i flera timmar och såväl besök på Macke Donkan som i Kronobergsparkens parklek avverkades. Man kan lugnt säga att det var bra drag idag. Och det var slagna hjältar som slutligen däckade i soffan på eftermiddagen framför reprisen av Let's dance, den slagnaste hjälten av alla var nog den lilla mannen som slumrade så sött....

Sofie ska ha en extra eloge som dagens hjälte då hon fick vara Samuels häst och galoppera runt i centrala huvudstaden med gossebarnet skrattandes och skrikandes på ryggen! =)


Antiklimax

Det här har utvecklats till en av de lugnaste helgerna på länge och det känns faktiskt ganska underbart om jag ska vara ärlig. Det är nästan samma sak varje år så här i januarimörkret, att man barikaderar sig i hemmets lugna vrå. och låter sin fritid upptas till allra största del av diverse spelkvällar, myskvällar, fikaträffar och sovmornar. Det är ganska trevligt.

Gårdagens inplanerade spelkväll bjöd dock på en liten överraskning, dock inte av det trevligare slaget... Jag var helt på G för spelkväll och en kär vän skulle som grädde på moset bjuda på hemlagad middag. Det hela hade i planeringsstadiet mysighetsfaktor 100. På väg in till ovan nämnda vän, jag hann inte mer än in i trapphuset, så ringer dock mobilen "Vänd om! Jag har kräksjukan!!", det var bara å vända på klacken och vinka medlidande upp i fönstret, på tillräckligt avstånd för att undvika smittan.

Så kan det gå. Den där kräksjukan verkar inte vara å leka med. Det fick bli en Lets dance kväll med övriga spelkvällsdeltagare som inte heller vågade sig in...

Roomie

Jobbstarten gick ju fint, några extra snoozningar var allt som krävdes, sen så var man up and running igen. Extra roligt var ju att jag har fått en kontorssambo, Cecilia, vi har ett stort och fint kontor tillsammans nu som vi pimpar bäst det går. Väldigt tjusigt blir det!

För övrigt så känns det ju redan som om julledigheten är ett minne blott. Kan inte ens dra mig till minnes vad jag egentligen fyllde de där 18 dygnen med... Proppade i mig julmat och stickade en halsduk, det var kanske pretty much it? Nåväl, skönt var det i varje fall.

Groomad och redo

Man vet att man har haft jullov tillräckligt länge när man har svårt att dra sig till minnes vad man egentligen hade för lösenord på datorn och pinkod på passerkortet. Det har jag nu. Förresten, jag minns inte ens huruvida vi har pinkod till våra passerkort eller ej... Det kanske vi inte har, har vi det så har jag i vilket fall som helst glömt bort den.

Ett annat kännetecken på att man varit ledig så det räcker är annars den där känslan av nystart som kan sprida sig i kroppen. Den känslan har jag nu: Garderoben är fylld med en massa nya kläder, lämpliga att bära på arbetet och jag har inhandlat en ny fin rosa kalender med vackra blanka blad redo att fyllas med noteringar om möten, tjänsteresor och deadlines. Jag har dessutom ägnat kvällen åt allmän grooming med ansiktsmask och hårinpackning och med att lacka naglar, på såväl fingrar som tår (tårna är dock inget som vanligtvis exponeras i min tjänst, men ändå, det är känslan som man vill åt). Jag har dessutom tillagat tre hälsosamma matlådor för resten av veckan. Jag är redo helt enkelt. Och det känns fabulous!

Back in Business

Så var man tillbaka i verkligheten igen efter ett par fantastiska veckor av jul och nyårsfiranden. Lagom som jag tänkte sätta mig här och bjuda på en fantastisk bildkavalkad från dessa veckor upptäckte jag att jag måste ha glömt kameran hemma hos pappa, så det får skjutas på framtiden.

Well, jag är alive and kicking och ganska så laddad inför att gå tillbaka till jobbet på onsdag, om det inte vore för näsan som bara rinner och snörvlar, men jag antar att det hör vintern till. Ikväll så vankas det i vilket fall som helst firande av trettondagsaftonen tillsammans med mina flickor, jag tror att det vankas tacos, smaskens!


Julen är här!

Att vakna upp på julaftons morgon och titta ut och se att all det som igår var grönt nu är vitt... det är sånt som nästan får en att börja tro på tomten igen. =)

Julen är väl hittills i det närmaste sig lik. Är hemma i Eskilstuna nu för lite traditionellt julfirande, igår kväll inleddes härligheten med den obligatoriska köttbullsrullning- och bingolottokvällen. Väldigt mysigt med lite family-time så där. Om det inte vore för att något ondskefullt hänt med vårt vatten (landet, egen brunn...) som gjort att det färgats mörkt oranget hade det känns som läge för årets julbad nu, men det hela får lösas på annat sätt. Sen ska jag också baka en saffranscheesecake också (upprepning av förra årets stora succé, receptet finns
här), sen är jag all set för julen!



God jul på er alla!!

Handarbete

Redan igår kom jag igång med ett av mina jullovsprojekt, nämligen stickandet av en halsduk. På bilden nedan kan resultat hittills beskådas. Jag valde ett garn som är 70% ull och 30% nylon, det kändes som en bra blandning. Garnet är trefärgat, rosa, grått och vitt, mycket tjusigt. Jag kör med tekniken varannan rät och varannan avig, mest på grund av att det är den enda stickteknik som jag behärskar, men också för att det blir väldigt jämt och fint.

Med hjälp av den
här utmärkta sticksidan lyckades jag även lägga upp maskor på egen hand. Bävar dock för avmaskningsmomentet som är lite av en utmaning. Senast jag stickade något var på syslöjden i åttan och då skötte syslöjdsfröken Margareta den biten så oklanderligt... Well, nu är man 26 år och står på egna ben, får lösa problemet helt enkelt.


Början på en fabulous halsduk...


Jullov!!!

Äntligen, jullovet kom till slut. Det kjänns helt fantastiskt, nästan tre veckor med sovmornar och... Ja, vad mer? Det känns alltid lite konstigt i början på en ledighet. Vad ska man fylla tiden med? Den halva dag av jullov som hittills passerat har jag fyllt med att sova, läsa en bok och städa köket. Nu då? Man kan ju inte bli uttråkad på tre timmar... Den enda planen inför jullovet är hittills att jag ska sätta in foton i album och att jag ska sticka mig själv en halsduk, en randig för att öka svårighetsgraden något, bra terapi med lute pyssel. Får kanske ta tag i det hela idag. Inhandla garn och stickor och nya fotoalbum och pennor att skriva med. Panduro, here I come!

Julmys med flickorna

Ikväll är det dags för vad som blivit lite av en jultradition, mys och julklappsbyte med mina tjejer. I år har det styrts upp någon form av knytkalas av det hela. Jag paxade tidigt att få stå för köttbullarna eftersom det ju är piece of cake att springa förbi Konsum på vägen och ladda upp med Mamma Scans, well, not so easy visade det sig... Mamma Scan blev totaldissad när vi gick igenom upplägget härom kvällen. Hemmagjort skulle det minsann vara!! :(

Till slut fick jag ge med mig och igår kväll stod jag där och rullade, köttbulle efter köttbulle. Jag har inte ens vågat provsmaka dom ännu men jag förutsätter att de är... öhh... prima! ;)

Fick en rolig idé från
Katrins blogg, nämligen att man vid såna här tillfällen ska sätta sig ner skriva ett brev till sig själv om hur man förväntar sig att nästkommande år ska bli, lagom till nästa års julmys tar man sedan fram breven igen och utvärderar om det blivit som man tänkt sig. En rolig idé som jag ska pracka på flickorna ikväll. Frågan är bara vad man ska skriva? Vad kommer 2009 att bära med sig för spännande äventyr för mig egentligen!? Dags å ta sig en funderare...


Icke önskvärda tydligen...


Slut som artist

Vilken helg det blev, inte en lugn stund! Igår vankades det julbord på Yxtaholms slott med hela familjen. Riktigt mysigt och med hög julstämning. Där borta i mittersta Sörmland var det ju dessutom fullt med snö. Svårt att tro här hemma i Stockholm, här finns ju inte en snöflinga så långt ögat kan nå.

SOm om det inte vore nog med det. Idag fortsatte festligheterna med fyraårskalas för Samuel. Sedan ottan har jag varit uppe och hjälpt till och laga monstertårta och blåsa ballonger. Det där med att ordna barnkalas tar verkligen på krafterna. Ikväll ska jag ta igen mig med lite tredje adventsmys med mina söta vänner, mysigt!

Lite bilder från helgen:

Syster och jag på julbord


Bärbar DVD med Nicke Nyfiken-filmen, praktiskt när de vuxna bara äter och äter...

 
Jag och Simon på kalas
 

Monsterunge och monstertårta


En bilbana från farfar, kanske bästa presenten?


Samuel iklädd min present, en transformersdräkt, mycket populärt!!

Julefrid

Min julgran är just nu min stora stolthet i livet. Det var lite av en utmaning att finna utrymme för den med tanke på att jag lever på 26 kvadrat, men det gick! Och tur var väl det. En liten blick mot min fina gran och mina ögon tindrar och min själ blir lugn och fridfull. Egentligen är jag ju lite old-school vad gäller ju just granar. De ska vara äkta, huggas på egen hand i skogen och tas in och kläs först dagen före julafton. Jag har dock fått en lite liberalare syn på det där på senare år. Granen ska nu få vara med mig genom hela mörka december. Den är tänd dygnet runt, även om jag vaknar av mardrömmar mitt i natten ska jag bara kunna kika bort i hörnet och få lite julefrid i hjärtat. Så är tanken.

Min stolthet, Mr. Christmas Tree


Terror

Fy vad hemskt det känns med terrorattentaten i Bombay, några av oss var på ett av hotellen som terroristerna intog och vi åkte förbi och tittade på det andra. Det är alltid lätt att låta såna här nyheter rinna av en, när de inträffar så långt borta som i Indien, men när man precis varit där så känns det nära på ett annat sätt. Läbbigt!

Prinskorv

Min minsta systerson, Simon, är inte så liten längre. Men han är fantastiskt söt!





Förtydligande

Jag är inte stuck in India som man kanske kan tro av informationen på denna blogg. Jag är sedan en tid åter hemma på tundran men har bara varit lite busy. Bilder från mitt Indienäventyr utlovas inom kort!

Hello India!
























Jag har glömt berätta en annan sak. Imorgon är det nämligen moi som åker till Indien med jobbet. Jag har aldrig varit i Indien förut så det ska bli otroligt intressant. Det blir nog en intensiv resa, både Delhi, Pune och Mumbai ska besökas på bara några dagar.

Är tillbaka om en dryg vecka, ciao så länge!

Glasögonorm

Jag har haft så mycket att stå i den senaste tiden att jag har glömt berätta att jag har gått och blivit glasögonorm. Jag är halv blind av naturen och har haft linser typ dygnet runt de senaste tio åren. Nu är det dock äntligen dags för lite syretillförsel till hornhinnan. Glasögon har införskaffats, två par till och med.

Se vad tjusigt:
(jag har dessutom inhandlat också en ny digitalkamera, major quality improvement):



Den som inte håller med om att man ser smartare ut med glasögon, den ljuger.

Favoriter

Mina syskonbarn är mina änglar, dom är söta som socker, inte sant!? =)


Tidigare inlägg Nyare inlägg