Fredagen den 3 oktober...
Jo, det är sant. Trots att jag inte varit under 18 på närmare 8 år så tyckte man hos min lokala konsumhandlare att jag skulle visa leg. Jag blev otroligt glad. Det var i rättan tid man fick en sådan förfrågan, precis när man börjat avscanna marknaden på antirynkkräm. Man ska tydligen börja använda sånt när man fyllt 26 år, och det gör jag om två veckor...
Det hela var egentligen ganska sorgligt. Jag var på väg hem från jobbet vid sjutiden i fredags. Jag var helt slut efter en veckas hårt arbete och orkade inte med några som helst sociala aktiviteter. Istället stannade jag alltså på Konsum och köpte en fryspizza, lite nötter och alltså EN 33cl folköl. En riktig ungkarlskväll vankades, och det var i samband med detta som jag då avkrävdes detta legitimerande. Om jag tyckte att det var ganska beklämmande när det gäller mig, tänk vad beklämmande om det faktiskt hade varit en 17-årig tjej som skulle fira av en ensam fredagskväll med biran och fryspizzan?!
Jag däckade hur som helst av min folkis innan ens den sista Idoldeltagaren framfört sitt nummer... Så var det med den saken! Man är tydligen ingen ungdom längre....
Well, nu sitter jag på Arlanda och ska bege mig till Bryssel på arbete, det blir korta helger när man måste åka ner redan på söndagen, men så kan det vara. Nu måste jag kila till gaten! Ciao!
Mediaflugor
Det finns fenomen som bara gör en trött och som gör att man vänder sig från den mediala världen...
Fenomen nr.1 "Finanskrisen"
- Jag orkar inte höra ordet "finanskris" en enda gång till, eller höra om vilken fara och färde man är utsatt för. Jag är otroligt less på hela skiten. Det är ju media som förvärrar hela "krisen" och som gör att folk inte kan sova om nätterna utan ligger vaken och tänker på sina arma pensionsfonder och sina huslån. Min personliga priovatekonomiska situation skiljer sig inte nämnvärt mellan nu och i våras (förutom att jag fått löneförhöjning, jippie!) Kommer finanskrisen hit så gör den. Det blir vi varse och får hantera den dagen. Det går ju inte att backa sig ur en annalkande lågkonjunktur, lite mer positivism tack. Domedagen står inte för dörren. Basta.
Fenomen nr.2 "Fadde Darwich"
- Finns det något tv- eller radioprogram där den där linslusen INTE har dykt upp de senaste veckorna? Karln är ju överallt och hela tiden och tjatar om hur synd det är om honom och hur hans liv fallit i bitar sedan han träffade "Dokusåpastjärnan". Det är ju beklämmande att se en fullvuxen karl vara så patetiskt självömkande. Jag minns mycket väl hur "Linda och Fadde" var med i "Sen kväll med Luuk" och hur Linda körde runt med sin lilla Fadde i en skottkärra, eller hur kärleksparet försökte rädda sin "image" i Youtube-köraren "The bitch tour". Fadde har ju varit minst lika mediakåt som "dokusåpastjärnan", skillnaden är att jag tycker att han liksom sjunker ännu lägre med den här boken... "Fadde -My story", årets storsäljare? I dont think so...
Sådärja, nu fick jag avreagera mig lite! Nu ska jag möta upp en kompis för lite sushi och VIP-shopping på Top shop!
Nöjd
I förra veckan var jag oxå på bio och såg en film som inte direkt inbegrips i genren "feel good", nämligen skräckisen "Barnhemmet", fy fan vad läbbig den var! Jag skrek rakt ut i biosalongen flera gånger, never again!
Patrik
Tro det eller ej, men jag är vid liv. Still going strong även om det har varit busy life på sistone med en massa jobb!
Fast sånt är ju faktiskt oxå väldigt skoj. Ikväll ska jag i varje fall ta mig samman och göra något annat, nämligen umgås lite med mina kära vänner, Lina, Sofie och Karolin. Vi ska gå på bio, käka popcorn och titta på Patrik 1,5, lovely!
Kräftis
Jag och min kollega Ralph hade gjort urtjusiga hattar och jag hade gjort ett assnyggt sånghäfte.
Det här är min nya favoritkräftvisa:
KRÄFTAN I MITT HJÄRTA
Melodi: Stockholm i mitt hjärta
Kräftan i mitt hjärta,För dig vill jag skåla nu.
Kokad till rödaktig fägnad,
flodernas kung, det är du!
Av skaldjur jag känner i världen
är du det djur som fått allt...
Genom kräftstjärtens kärlek till spadet,
en blandning av dill å salt...
Genom kräftstjärtens kärlek till spadet.
en blandning av dill å salt...
Underbar, inte sant!?
Jag är otroligt stolt över hattarna som vi tillverkade från scratch. De passade bra på liten som stor.
Nice är nice!
I Nice var det närmare trettio grader. Man börjar sannerligen ifrågasätte sitt val hemland och klimatzon...
Promenade des Anglais
Lite fler bilder:
Hemma igen!
Jag har till och med tagit lite bilder som jag kan bjuda på lite senare. Nu måste jag arbeta lite!
Rivstart
Mums
Strax bär det av till Systemet, sedan vidare till Uppsala där Lina har ställt till kräftkalas! Jag älskar kräftor så jag tror att det kommer bli en underbar kväll. Ett helt paket ska jag surpla i mig, helt själv! Yummie!
Antihjälte
Missade ni programmet så tror jag att ni kan se det igen på SVT:s hemsida. Hela programmet borde för övrigt läggas upp på You Tube och sparas åt eftervärlden på något sätt...
Hjältar
Den senaste veckan har TV-tittandet gjort att jag har hittat nya hjältar. Eller kanske ska man kalla dom hjältinnor?
I måndags fastnade jag framför SVT:s nys "Singelmammor", vilka kvinnor. Singelmammorna måste vara vår tids stora hjältar. och singelpappor också för den delen även om jag tror att de är färre till antalet. Unga tjejer som knappt var mer än barn själva när de fick sina ungar, som får vända på varenda krona för att få det att gå ihop, som drar hela lasset och ändå pallar med. Det tycker jag är starkt. 
Min nästa stora hjälte var Tugba Tunc som var med i "Malou möter" i tisdags. Tugba är en kurdisk flicka som nästan sköts ihjäl av sina släktingar som hon hälsade på hos släktingar i Turkiet för att hon vägrade gifta sig med sin kusin. Nu sitter Tugba i rullstol och är jävligt förbannad. Det är jag också, på allt vad hedersförtryck heter.Verkligen dagens hjältar!
'Cause I'm worth it
Det är såna saker som göra livet värt att leva tycker jag. Och som göra att den gråa himlen ter sig något ljusare.
Biokväll
Ikväll ska min syster för första gången sedan typ Eldkvarn brann komma ut och luftas. Hon har pumpat mjölk hela veckan för att vi ikväll, utan bebisar och barnvagnar, ska kunna ge oss ut på en lite systeraktivitet. Vi ska på bio och se "Mamma Mia", hur mysigt som helst!
Befriande
Det här måste vara dagens mest befriande nyhet. Hur Ara i ren ilska över att ha blivit felaktigt dömd brottade ner sitt motstånd i bronsmatchen, vann den där förbannade bronsmedaljen och sen slänger iväg skiten ännu mera förbannad. Jag är på något sätt imponerad av Ara. En sådan fantastisk känsloyttring, ilska i sin renaste form.
Regnigt värre
I lördags skulle jag avsluta min sista semesterhelg på ett storartat sätt. Det vankades Lars Winnerbäck-konsert och biljetterna inhandlades redan i maj. jag såg då framför mig hur jag och mina vänner skulle inleda kvällen med en picknick i gröngräset, kanske några äta några baguetter med chevré, kanske dricka lite rosa bubbel...
Dagen började väldigt bra, min kära vän Magnus hedrade huvudstaden med ett besök och jag visade honom min nya hoods. Solen strålade och vi såg fram emot kvällen. När eftermiddagen väl kom och mina kära väninnor Anna och Sofia dök upp med samma bilder i huvudet som jag tidigare beskrev, chevré och bubbel, öppnade sig dock himlen. Det var inte Gud som grät över oss, det var Gud och alla änglarna som samtidigt ställde sig för att pissa på oss!! Hällregn utan dess like... När vi väl kom fram till Zinkensdamm där konserten var vi genomblöta! Som tur var räddade Sofia situationen och inhandlade snygga vita plastponchos åt oss alla!
Vädret lade lite smått sordi på stämningen. Något som Winnerbäck dock fixade till. Lagom till spelningen slutade det regna och när Miss Li klev upp på scenen och sjöng "Om du lämnar mig nu" så glömde man helt bort den kletiga mascaran, de drypande strumporna och det toviga håret. Magiskt!!
Wet wet wet...
Miss Li har trollat bort regnet och vi är åter lyckliga! 
Världens bästa Lasse!
Tillbaka i verkligheten
Knappt hade man hunnit landa i solstolen nere i beachen och beställt en massage förrän det sa vips, och helt plötsligt var man tillbaka på jobbet igen. I verkligheten. I ett Stockholm som Gud verkar gråta tunga gråa tårar över...
Well, inte ska jag klaga. 17 dagar nere i det soliga Spanien, det var väldigt skönt. jag läste ungefär tusen pocketböcker, drack X antal piña coladas och mojitos och lyckades få till en skaplig bränna. Mer än så kan man ju faktiskt inte begära av en semester när allt kommer omkring!
Well, nu är jag tillbaka i varje fall och jag ser fram emot en höst som jag känner på mig kommer bli nästan hur bra som helst. Och blir den inte det så kan man ju alltid glädjas åt den fantastiska julledigheten som väntar någonstans, långt där framme i mörkret. Om man tar ut fem ynka semesterdagar så kan det resultera i en sammanhängande ledighet om 18 hela dagar, inte så tokigt va!?
Vattenpipa var poppis i Barcelona!
Utan buss försmäktar jag på denna ö
Denna busstrejk alltså... Snart är den igång igen. Ve och fasa.Det är sällan jag personligen blivit så påverkad av en strejk som jag blivit av dessa strejkande busschaufförer. Sjuksköterskestrejken klarade min kärnfriska kropp galant. Och även om jag tyckte att det var lite äckligt när Uppsalas soppgubbar passade på att strejka några varma försommardagar för ett par år sedan så var det inget som direkt störde mig nämnvärt.
Det tydligaste spåret av busstrejken återfinns på min kropp. Mina fötter närmare bestämt. De är fulla av skoskav efter att jag varit tvungen att traska de fem kilometrarna hemifrån mig till mitt arbete. De senaste dagarna har jag på grund av detta varit tvungen att springa runt i Rosenbads korridorer i antingen Fliflops eller helt au naturell med tårna i vädret.
Det andra spåret av strejken återfinns på min kära cykel. Den blev så sliten av allt extra cyklande förra veckan att jag fick en dubbepunka på framdäcket. Tack vara mina kära vänner Linda och Jonas så löste sig dock detta problem relativt smärtfritt.
Jag är dock rädd för vilka ytterligare konsekvenser den här strejken ska få för mig. Vad har jag att vänta här näst, benhinneinflamation? Nu vädjar jag till parterna att göra sitt yttersta för att nå en överenskommelse innan hela jag fördärvas och blir strandsatt på min ö med en håglös och nedbruten kroppn som enda sällskap. Jag lovar att dra mitt strå till stacken, aldrig tjuvåka utan alltid hälsa glatt och tacka för skjutsen efter varje resa!
Hästmannen
Pappa tvingade mig igår att titta på dokumentären "Hästmannen"
Och som den lydiga dotter som jag ju är så var det bara till å slå på tv'n igår kl.20.00. Och vilket fantastiskt program det var, jag blev helt betagen. Vilken människa! Det finns alldeles för få orginal här i världen och jag tror att de flesta är på utdöende. Ibland så önskar jag att jag var mer som "Hästmannen" Stig-Anders, lugn och cool och enkel.
Här kan man läsa mer om Hästmannen och beställa dokumentärfilmen.
Årets uppfinning
Uppfinnaren Sonette Ehlers får kandidera till nästa års "årets kvinna" här på bloggen!
Läs mera om anti-våldtäktsuppfinningen Rapex här.
Min tur
Ikväll är det min tur, då ska jag oxå få gå ut och dricka cocktails och titta på Sex and the City-filmen. Förväntningarna är skyhöga. En underbar kväll ska det bli, en riktig tjejkväll. Me like a lot!Samtidigt kommer det nog att bli lite sorgligt. jag minns ju med vilket vemod man såg det sista avsnittet av serien. Det här är liksom ännu mer "the end", sen är det helt finito. Ska nog inhandla den kompletta boxen och låta den gå på repeat alla regniga dagar i sommar. Ja, så får det bli.