Hur trevligt är det att vakna upp från en mardröm där man är inlåst i en lägenhet med torpeder bankandes med järnrör på dörren av att en raket exploderar precis utanför sovrumsfönstret? Inte så jättetrevligt, jag är fortfarande skärrad. En hemsk natt var det!

Nåväl, nu sticker jag till Sälen!

Gott nytt år!!

En skön sak med julen på landet är den totala frånkoppling från yttervärlden som en sådan innebär. Jag har bara varit inne på internet någon gång den senaste veckan och mottagningen på mobilen är i praktiken intet. Det är underbart på något sätt med tanke på den strida kommunikationsström man annars lever i.

Imorgon åker jag till Sälen och blir ännu mera världsfrånvänd i ett par dagar, det ska bli fantastiskt. Innan dess ska jag dock bege mig till Mariefred en sväng för att fira min älskling Ulrikas 25 årsdag med smörgåstårta och sprit, fabulous!

Så var alla klappar inhandlade och inslagna, hela lägenheten julputsad och jag själv julrenoverad med skinande röda naglar på såväl fingrar som tår. Jag är redo för julen helt enkelt.

Innan det är dags att åka hem till far och bror och insupa den på riktigt har jag dock ett par saker att stå i, om en stund kommer Samuel hit för att barnvaktas i några timmar medan hans föräldrar köper de sista onödiga julklapparna. Så det blir väl en del bus och godis idag, som bruklig är. Till kvällen vankas sedan "Stånd och spritfest" hemma hos en kollega för att fira vintersolståndet och att vi går mot ljusare tider. Väl värt att fira!

Nä, nu måste jag öppna upp Samuellådan och ta fram kritor och polisbilar och förberera barnets ankomst.

Ha en trevlig lördag!

Nu är det bara några timmar kvar, sedan vankas jullov i 17 fantastiska dagar... Så otroligt välförtjänt tycker jag! I somras var man inte ledig många dagar, och förra julen skrevs magisteruppsats för hela slanten...

Julledigheten inleds med "Operation Julfin" imorgon, skönhetssömn, manikyr och pedikyr hoppas jag ska göra underverk med mitt arma lekamen, det ska bli helt underbart!

Nu ska jag jobba på lite, synd att de sista timmarna går så oerhört långsamt bara...

Jaha, så var Bonde söker fru slut för den här säsongen... Det känns så tomt på något sätt, jag älskar dessa bönder, så fina människor! Jag undrar om det är något med mina hormoner eller dylikt, men igår satt jag och bölade framför sista avsnittet... Det var så fint när Per-Inge och Susannes son bakade bullar (förklaringen till gråten måste helt klart vara hormoniell).

Hur som helst, jag hoppas att tv4 har lärt sig en läxa till nästa år, inga mer barnbönder! Det känns så oseriöst med dessa 19 åriga brudar som aspirerar på att bli bondmoror... det passar sig inte! 30 borde vara någonslags rimlig åldersgräns. Jag funderar för övrigt på att anmäla min käre far till nästa säsong, han är 61 år och klarar den gränsen med råge. Ja, så får det bli! :)

Mina kollegor är så söta, särskilt assistenterna Annica och Ralph och som igår gav mig veckans ros... Dom brukar tydligen sammanfatta veckans bestyr genom att utse veckans ros och veckans ris bland enhetens handläggare.
 
Vad säger ni om den här motiveringen, inte illa va?!

Veckans ros går till Soffan (alltså jag) för hennes sprudlande sätt, det innehåller bland annat en massa roliga idéer och infall samt att hon ofta initierar intressanta diskussioner vid luncher och fikapauser.

Dessutom fick jag extra pluspoäng för att jag bjöd på kondisbitar vid fredagsfikat, man kan bli rörd för mindre! :)

Tack Annica och Ralph, ni är båda veckans assistenter i mina ögon!!

Jag har ett tag gått och oroat mig för hur nyårsaftonen skall te sig, alla dessa parmiddagar som verkar anordnas för att fira in 2008 lockar mig ytterst lite... Vad är det som händer?! Varför ordnas inte längre några röjarskivor av klassiskt manér!?

Well... min kollega Robert har förbarmat sig över mig, det fanns nämligen en säng över i den Sälenstuga som han och en massa vänner hyrt över nyår, och den är nu min! Great!! Dessvärre har Robert berättat att det är fyra par som upptar övriga bäddar... Well, det är tydligen omöjligt att komma undan fenomenet, men kul ska det bli! Och blir det för olidligt kan jag ju alltid ta en taxi till något slags högfjällshotell och röja loss till Markolioo och dricka shots... :)

Det här blir mitt livs andra fjällsemester. Den förra ägde rum vintern 1990, åtta år gammal skidade jag runt i jämtländska skogar och drack varm saft... 1990 var dock ett bra tag sedan... Jag har ingen aning om hur det här ska gå, jag kan verkligen inte åka skidor!! Senast jag försökte var i Vilstabacken i Eskilstuna någon gång på mellanstadiet, den gången ramlade jag och gjorde illa knät och en skoter fick komma upp i backen och rädda mig! Sedan dess är jag livrädd för skidor... Men man kanske kan hyra in sig på en pulka eller nått?!

Shoppinglista:
- Skidbyxor
- Handskar
- Mössa
- Underställ
- Champagne
- Markolioskiva
- Snow joggers

Igår kväll förärades Orup & Lena PH på Chinateatern med ett besök av mig, kusin Linda och syster Jenny. Det blev tjejmiddag och show för vår del, hur kul som helst att hitta något med dessa småbarnsmammor, sånt borde man göra oftare... Jag känner faktiskt ett visst ansvar vad gäller att då och då visa att världen utanför myssoffan fortfarande existerar... Samtalsämnena runt middagsbordet sträckte sig dock typ mellan dramatiska förlossningar och barnuppfostran, graviddeformerade kroppar och hur olika typer av värkar känns... Det är kanske sånt man får ta när man bjuder hem småbarnsföräldrar?!

Det var i varje fall superkul att få umgås lite!! Och showen bjöd verkligen på bra drag, och idel hits, precis som det ska vara! 

Nästa vecka flyttar tydligen Orup & Lena-showen ner till Götet, så det var lite granna sista chansen för vår del nu... Men om ni befinner er därnere i krokarna så skynda fynda biljetter!

Såhär i juletid finns oftast inte särskilt utrymme för nytänkande... Same procedure as last year hela julhelgen är ju vad som brukar gälla. Iår tänkte jag dock julchocka med efterrätt som skall serveras till typ Kalle Anka (jag tillhör en "äta innan Kalle"-familj, vilken slags familj tillhör du, äta före eller efter Kalle?). I vanliga fall brukar det vara Aladdinask och knäck som gäller, och kanske lite nötter. I år tänkte jag dock slå till på den här, lite lyxigare varianten:

Pepparkakscheesecake med saffran

Bas:
30 pepparkakor
100 gram smör

Fyllning:
500 g philadelhiaost
3 ägg
1½ dl socker
1½ påse saffran
Rivet skal från ½ citron

- Mosa pepparkakorna och blanda med smält smör
- Tryck ut pepparkaksmoset i en form
- Vispa ägg och socker pösigt, rör ner philadelhiaost, saffran och citronskal.
Låt smeten dra i 20 min.
- Fyll formen med ostsmeten
- Grädda ostkakan, 30 min, 200 grader

Garnera med lite kanel eller något dylikt juligt.

Visst låter det smaskens!? Yummie..

Nu får jag fanimig skärpa till mig med den här bloggen... Aktiviteten här har ju inte direkt varit febril på sistone!!

Ursäkter:

- Jag har tappat bort min batteriladdare till kameran (kan inte ta några roliga kort att visa, skall åtgärdas idag!)
- Min hemmadator har fått knäck i maskineriet och går fasansfullt långsamt
- Jag bara jobbar, äter och sover nuförtiden (= inga roliga idéer eller tankar som ploppar upp i huvudet...)

Ska skärpa mig!

Så vad har då hänt i mitt liv den senaste tiden?

- På jobbet har det varit mycket senaste veckorna, detta kombinerat med deltagande i departementets julfestkommitté har tagit på mina små krafter... Julfesten äger rum nästa torsdag och jag tror att den kommer bli fantastisk, återkommer om detta!
- Jag har spenderat mycket tid framför tv'n, något som jag inte vanligtvis brukar sysselsätta mig med... nu har det varit Bonde söker fru, Room service, Efterlyst, Lyxfällan, Vänner, Insider och, tro det eller ej, MTV:s fabulösa "My sweet sixteen" om äckligt bortskämda tonåringar som ordnar födelsedagskalas... det får bli skärpning på den fronten oxå!
- Inte mycket mer...  :/

På 12 minuter tog de slut, men jag var på hugget! Nu har jag biljetter till Kents spelning hemma i E-tuna i februari, jippie!! :)

En lugn adventshelg för min del, very nice! Helgens stora händelse so far är nog gårdagens barnsittning av Samuel. Jag var världens bästa moster och tog med mig pepparkaksdeg till stor glädje. Enda problemet var att försöka hindra ungen att äta upp hela degen samtidigt som jag ju själv var väldigt sugen på att själv göra detsamma, dilemma! Grejen med pepparkaksbak är ju att få äta deg, degen är ju ungefär tusen gånger godare än de färdiga små torra pepparkakorna... Samuel vräkte dessutom på med mjöl, "Det är jättegott med mjöl", "Om man inte har mjöl på det blir inge bra"... Hans deg blev till slut rätt vit, torr och stel,så pepparkakorna blev väl kanske inga mästerbakverk... men är barnet glad så är jag glad!! Julstämningen var i vilket fall som helst skyhög, och det var ju det som var viktigast!


Maxad julstämning